Ett par kilometer efter byn San Nicolás kommer man till en liten naturcamping; el Batán. Där slog vi upp tälten.
Vi gick genast ned till bäcken.
Bäcken är den ena av anledningarna till att folk åker dit.
Den andra är restaurangen.
Vi blev kvar vid bäcken hela dagen. Slog oss ned på stenarna. Plaskade med fötterna i det kalla vattnet. Åt. Åt oavbrutet av all matsäck vi hade med oss.
Tortilla. Gazpacho. Pastasallad. Chips. Brun pepparkaka...
Dryck som kyldes i vattnet hade vi också.
Då och då badade vi. Det var ljuvligt!
Lidia. |
José Alberto. |
Patri och Lidia. |
På vissa ställen i bäcken är det tillräckligt djupt för att simma.
Sedan sov vi en stund (jag och J) och vaknade lagom till att det började mörkna, och då gick vi upp till baren och spelade spel.
Middag intogs i mörkret nere vid bäcken.
Nästa morgon kom Loren.
Loren och José Alberto. |
Loren hade med sig en påse med en massa roligt godis och ett paket varmkorv. Varmkorven var till hennes hund Tjockisen (han heter faktiskt Gordo), förstod vi efter en stund.
Vi badade ännu mer. Och gick upp till restaurangen för att äta lunch.
Vi beställde grillat kött och revuelto iberico (äggröra med potatis, chorizo och annat ibericokött) att dela på, och sedan kikärtsgryta, carrillada (griskind) och puntas de solomillo (griskött) i vitlökssås. Det sista var till mig, och det var det godaste av alltihop
Vi var så mätta efteråt att det inte fanns annat att göra än att sova en stund nere vid bäcken.
Sedan badade vi igen.
Och åkte hemåt fram på kvällen.
Perfekt helg.
O vad mysigt det låter. Ett paradis.
SvaraRaderaOch mjuk pepparkaka som är så gott!
Kramar
Det kändes paradisiskt att ligga och flyta och med strömmen och kolla upp i trädtopparna...
RaderaJag kan baka en till dig när jag kommer och hälsar på. Är en fena på pepparkaka, har jag just upptäckt!
Nej! Du ska göra drömtårta när du är här. För det har jag bestämt :)
RaderaKramar