Medverkan i pajasradio

Nu kommer den.

Historien.

Den handlar om en radiointervju.

Jesús är basist i metalgruppen Ira Regia, och gruppen skulle vara med i en radiointervju.

Det har varit är jäkla ståhej om det de senaste veckorna. På grund av programledaren. Flera veckor i förväg ville han veta vilka som skulle komma till studion. Det var inte lätt att svara på. Gitarristen hade en sedan länge en bokad resa. Sångaren skulle till havet. Jesús skulle på resa. Kvar blev bara trummisen som inte ville gå själv, alltså offrade sig sångaren och stannade hemma en hel vecka på grund av radion. Och då vår resa inte blev av följde även Jesús med.

Sedan ville programledaren spela ett par av gruppens nya låtar, och han som har hand om inspelningen av skivan jobbade sig blå för att hinna få färdigt åtminstone en låt.

Det gick inte.

En vecka innan inslaget krävde programledaren (krävande typ) att få en låtar skickad till sig. Låtar skickades, men dagen innan meddelade programledaren (han hade inte testat tidigare, så det var inte bråttom ändå) att han inte kunde öppna filerna, varför gruppen fick ta med sig en skiva.

I fredags var det dags. Jag hade ingen lust att följa med till radiostudion och gick på egna strövtåg istället.

Vad jag ångrar mig!

När vi träffades flera timmar senare fick jag höra hela historien om pajasradion. (Det är fotbollsklubben Sevilla som äger kanalen). Hade Jesús kunnat rodna så hade han varit röd om kinderna då.

De var två programledare, och de träffades allihop på en bar nära studion.
Den ene, han med talfel som fick honom att sluddra som om han vore kraftigt berusad, inledde med att säga till sångaren i gruppen:.
- Du ser snäll ut, men du, fortsatte han och pekade på Jesús, du ser ut som en jävla skitstövel.
Den andre, han med kraftiga tics verkade vettigare. Fast han pratade inte mycket mer än just innan sändningen skulle börja. Då slängde han fram en liten hög med reklamlappar som han delade ut till gästerna.
Reklamen gällde sadomachosistiska kläder. Han säljer sådana, sa han.
- Man kan inte tro det, men hon på bilden är min fru, förklarade han och fortsatte:
- Vi kan göra ett byte. Om ni sätter upp min annons på er hemsida så kan jag annonsera om er på min.
Någon började svara, men blev avbruten av sluddermannen som skrek att han skulle skära halsen av dem allihop, de jävla idioterna, för att de inte fattar att man inte får prata när den röda lampan lyser.
Sedan började programmet.
Och vilket program det blev. Det handlade inte alls om Ira Regia, eller metalmusik, eller om musik överhuvudtaget. Det var sluddermannen som höll låda, och han pratade om allt han kom att tänka på. En del om utomjordingar blev det visst, eftersom han forskar om sådana och har ett annat proram i ämnet. Svadan blandades med obsceniteter, svärord och grova skämt. Ibland tystnade han, tittade på gruppen och sa efter långa pauser "Ja... vad borde jag fråga er om..." tills han kom på något han ville säga själv.

Jesús blev mer och mer besvärad. Det här ville han inte vara med på.
Under den timme som programmet höll på uttalade sig J två gånger; under presentationen samt i slutet av programmet då var och en av killarna skulle svara på frågan vad de retade sig på just då. J hade kunnat svara "Det här programmet", men det gjorde han inte. Det syntes väl ändå vad han tänkte, för programledaren konstaterade "Det ser ut som om du vill mörda mig."

Jesús önskade två saker när vi träffades: Att pajasprogrammet inte hade ägt rum, samt att hans föräldrar inte hade lyssnat.
Han ringde och frågade dem.
De hade lyssnat.
Det förbättrade inte deras idé om vad en hårdrockgrupp är för något.

Från vänster: programledaren, trummisen Lolo, sångaren Germán, basisten Jesús.