Byfest

Klockan var halv ett på natten när vi avslutade middagen inne i stan.
- Nu blir det allt snävt om tid, sa jag, det börjar ju klockan ett.
- Äh, sa Jesús. vi är i Spanien.
Det vi talade om var gruppen Los puretas del Caribe (ordvits, istället för piratas - puretas, vilket är ett ord för äldre män som går på diskotek för att ragga unga tjejer) som skulle uppträda på den stora byfesten i El Ronquillo. Byn ligger ett par mil från vår egen by, Las Pajanosas, och det skulle ta närmare en timme dit från stan. Men okej då. Jesús ville gärna höra gruppen.
Byn tycktes öde när vi körde in i den, men gatorna var fulla med parkerade bilar. Vi hittade en plats och gick mot byns centrum.
Där var det livat!

Där var casetas uppställda precis som på aprilferian i Sevilla, casetas där det såldes mat och dryck och spelades sevillanas. Det fanns ett par tivoliattraktioner, en hamburgerkiosk, baguettekiosk samt ett stånd med nyfriterade churros och varm choklad. (Fast det var nog väl tidigt, klockan var inte mer än halv två på natten). Över torget hade ett cirkustälttak spänts upp, och hela insidav av det var dekorerad med fransat kräppapper i rött, vitt och grönt, och taket lystes upp av orange papperslyktor.
Hela byn verkade vara ute. Små ungar som kastade smällare och sprang runt och lekte eller sov i barnvagnar. Unga tjejer, sminkade, vinglade på höga klackar. Ungdomsgäng som höll sig lite utanför området, varifrån den markanta haschlukten kom ifrån. Gamla som dragit ut stolar och satt och pratade med bekanta medan de betraktade folklivet. Personalen på ålderdomshemmet vid torget som stod i dörröppningen och väntade på gruppen. Och massa, massa folk under papperslyktorna.

Vi hann.
När vi kom var det prisutdelning till den äldre dam som bar den finaste traje de flamenca.
Därefter klev gruppen ut på scenen till öronbedövande jubel.
Los puretas del Caribe är årets vinnare i chirigotatävlingen på karnevalen i Cadiz.  Det finns mycket att säga om chirigotas, men vi nöjer oss med en mycket kort förklaring om att det är roliga, samhällkritiska, nyhetsaktuella sånger som sjungs i kör.
- Han som heter Mariano i förnamn och Rajoy i efternamn, det är en jävla idiot va, ropade en av de framstående i gruppen, apotekare till vardags, och möttes av ännu mer jubel och handklappningar. Premiärministern är inte populär.
Sedan började det.
Jag uppfattade inte ens hälften av textraderna, men Jesús kan de där sångerna utantill, mer eller mindre, och förklarade.

Det blev en kort paus och en äldre man kom upp på scen, en mycket gammal en, så gammal att han själv skojade om sin ålder.
- Jag är så gammal att mitt personnummer är skrivet med romerska siffror. Jag är så gammal att Döda havet fortfarande var sjukt när jag föddes!
Sedan åkte vi. Klockan var tre och vi var sömniga.