Tre dagar i Sverige

Det var den kortaste och mest intensiva Sverigeresan hittills.
Jag skrev tentan, men jag hann med så mycket annat också. Äta pizza, blåbär, jordgubbar och färskpotatis,  köpa två klänningar, fira tentan med att köpa böcker (och därigenom säkra övervikt i väskan), promenera i en park som visade sig vara en kyrkogård (men svenska kyrkogårdar är så vackra). Jag hann bekanta mig med en olaglig båtbyggare som skulle tävla i minigolf, och upptäcka hur mycket svarta skogssninglar tycker om sourcream-chips.
Jag har luktat på varenda syren jag gått förbi, blivit solbränd och nästan missat tre tåg och en buss. Förstod till slut att min klocka går fyra minuter efter.

Jag avskyr att sitta sysslolös på en station och vänta, så mellan tågen har jag upptäckt både Norrköping och Nyköping. I Norrköping köpte jag jordgubbar och skickade övervikten i ett paket. (Inte någon av de nya böckerna förstås, utan en kursbok). Stan verkar trevlig, men är lite för stor för min smak.
Är jag den enda i världen som inte visste att det går spårvagnar i Norrköping?!?

Nyköping har en supertråkig gångväg från tågstationen till centrum, och när man kommer till centrum klockan 15 en lördag är det nästan lika dött som i min hemstad. Jag gick och gick och gick med resväskan efter mig och svettades liter i värmen, och det var värt besväret, för efter en superlång centrumgata kom jag fram till en alldeles underbar å som ringlar genom staden. Gick ned till promenadvägen bredvid den, satte mig på en bänk och åt jordgubbar och gräddnougat och kalla färskpotatisar som jag kokat på vandrarhemmet (kunde inte motstå färskpotatisen när jag såg den i mataffären, men var redan övermätt efter middagen så jag kokade dem att ha som färdkost istället) och hade det väldigt bra.
Den där promenadsträckan längs ån är så vacker. Missa inte den om ni har vägarna förbi Nyköping.

Sedan åt jag sen lunch nummer två i en korvkiosk bredvid busstationen, där jag väntade på flygbussen.
Och det var ett sådant ögonblick då jag kände mig fullkomligt som hemma. Grillad korv med mos vid ett rangligt träbord under en parasoll. Handskriven skylt som annonserar om mjukglass. Kall trocadero i burk. Raggare på parkeringen, vid bordet bredvid och på vägen. Precis som hemma. Det enda som inte riktigt stämde var att raggarna pratade stockholmska. Det lät faktiskt jättekonstigt.
Annars kunde det ha varit hemma på järnvägsgrillen, fast innan ombygget av stationen.
Det var bästa måltiden.

Sedan åkte jag hem till Spanien.