Helg på stranden

Helgen har varit helt perfekt.
På fredagen kom vänner på middag.

Nattamat kanske är ett bättre ord. Det blev sent så vi tog sovmorgon på lördagen, packade sedan en ryggsäck och åkte till kusten. I byn El Portíl nära Huelva har Jesús föräldrar en sommarbostad, och det är så lyxigt att kunna åka från stan sådana här heta dagar. Enligt väderleksrapporten skulle det bli 40 grader på söndagen i Sevilla. Men vid havet är det alltid skönt att vara.
Det var underbart att komma dit. Luften var frisk, det blåste och luktade hav och barrträd. Byn är omgärdad av stora fluffiga barrträd.

Vi gick genast till en nyöppnad bar alldeles nedanför lägenheten för att äta lunch. Vi beställde världsgod papa aliñada, pulpo aliñado, friterade acedías (plattfiskar) och sedan en tallrik boquerones (friterad småfisk).
Och avslutade med en glass.

Vi lämnade av väskan i lägenheten och gick ner till stranden med böcker, solkräm, parasoll och andra nödvändigheter. Jag läste om otäcka mord och Jesús var på barfotapromenad i en timme.
Inget bad, för det blåste kallt.
På kvällen blev det grillade sardiner och glass med grädde på ett glasställe i byn.

På söndagen gick vi ut och köpte frukost och åt på balkongen. Fixade lite mat att ta med till stranden,. José Alberto och Loren kom från Sevilla och gjorde oss sällskap.
Vi tog bilen till en strand längre bort och slog oss ner, det var inte så mycket folk där.
Nu blev det bad. Atlanten är alltid kall men det var skönt ändå.

Jag gick en lång promenad, nästan bort till båthamnen, för att torka i solen, och sedan åt vi lunch. Bröd, kokta ägg, Lorens pappas hemgjorda chorizo, ost, salchichón, tortilla med mynta och tomat med salt. För övrigt den största tomat jag sett. Stor som ett bebishuvud. Det tog en evighet att skära den.
Lagom till måltidens slut kom en ung kille förbi och sålde portugisiska bakverk fyllda med vaniljkräm eller choklad. Vi fick varsin sockrad krämig bulle i en servett och avnjöt efterrätten.

Eftermiddagen tillbringades pratandes, sovandes, läsandes, badandes på stranden, sedan blev det kväll och vi  åkte tillbaka till byn och åt en avslutningsglass på glasstället.

Jose Alberto och Loren åkte hem till Sevilla, jag och J stannade kvar för att äta middag på balkongen; ägg och bröd från lunchen, salchichón, körsbär och den godaste sobrasada som kommer från Ronda.

Allt var helt perfekt.
Det var skönt att komma bort från stan.
I stan känns det som om jag är instängd i en låda. Lägenheten utan balkong, bostadsområdet, ja stan överhuvudtaget, allt känns instängt. Och på kusten finns så mycket luft. Några minuters promenad till stranden och stora havet. Eller promenera åt andra hållet, gå in i de märkliga barrskogarna. Låga hus, lite trafik, doft av hav och barrskog istället för avgaser. Tystnad.
Det var så underbart.