Första maj i bergen

Åh vad skönt det var att komma utanför stan!
Storstäder är verkligen inte min grej.
Vi åkte ända till Cortegana, några mil från den portugisiska gränsen.

Där startade vi en vandringsled mot fina Almonaster.

Ganska snart blev vi hungriga, så vi klättrade upp för rötterna på en enorm korkek och satt på en liten kulle och åt nybakat bröd, filetes empanados (panerade köttskivor som legat och dragit i citron och vitlök under natten) och chokladprickbullar.

Det blommade, fullt av blommor var det och leden rekommenderas i vår bok att göras på våren. Vid en bäck stod ett ljuvligt träd fullt med små vita blommor, och det doftade underbart. Om en månad eller så kommer frukterna på det stora fikonträdet intill att vara mogna.

Vi kom till en liten by mitt ute i ingenstans. Vi låg på en stenbänk i skuggan av en tårpil vid en vattenkälla och tog igen oss, medan ett gäng äldre raska damer gick förbi på vägen och hälsade.
Vi tog en titt på byn och kom genast till byns torg, ett litet ett med apelsinträd som ännu blommade, och nedanför torget, vilket också var slutet på byn, betade getter med bjällror runt halsen. Det var det mest lantliga torg jag sett.
Vi slukade allt vi såg med alla sinnen och tänkte på den dag i framtiden då vi kan flytta ifrån stan.

Tillbaka i Cortegana åkte vi upp för kullen för att ta en närmare titt på borgen, som ska vara den mest välbevarade i den här trakten, som vimlar av gamla borgar.

Vilken utsikt det var där uppe.

En kyrka ligger bredvid borgen, och runt omkring på kullen växer vallmon.

Vi stannade till i Las Pajanosas på hemvägen, satte oss utanför Bar Miketes, vår gamla bar, och saknade lite tiden i byn. Det blev kall dryck och vildsvinsgryta på lerfat där under natthimlen.

Härlig dag.