Vilseåkning och sen middag

Jag har skrivit det förut, att jag uppskattar spanjorers avslappnade sätt till sena kvällar.
I går kom vi på att det var en bra dag för att äta middag hos svärföräldrarna.
Vi hade inte träffat dem på över en vecka.
Middag hos dem är en informell historia. Lite enkla tapas, kanske en tärnad tomat med vinäger, salt, olja och tonfisk, en burk knivmusslor, en skål buljong eller nyfriterade croquetas. Alltid gott, alltid enkelt.
Nåväl, jag skulle hämta upp Jesús efter hans munspelsgrupp vid 21-tiden.
Tyvärr missförstod jag hans vägbeskrivning och körde vilse.
Igen.
Verkligen, verkligen vilse.
Jag hade ingen aning om var jag befann mig. Kände inte igen mig alls. Förstod på husen runt mig att jag var i en av Sevillas ytterkanter och att det inte var några bra områden jag hade hamnat i.
Efter trekvart såg jag en skylt som pekade mot flygplatsen, och tog av där i förhoppning om att hitta en väg jag kände igen. Det gjorde jag, och av en slump hamnade jag hemma i mitt eget område.
Men Jesús, den stackarn, skulle fortfarande hämtas, så jag körde iväg igen.
Jag fick fatt i honom, och vi kom till svärföräldrarna en tjugo över tio.
Men inga problem, här är det här med tider väldigt avslappnat, som sagt.
Jag retade Jesús pappa för Spaniens förlust i Eurovision, vi åt middag, och såg Betis förlora mot Mallorca, och vid midnatt åkte vi hem, Inte för att Jesús föräldrar ville bli av med oss, utan för att Jesús måste upp tidigt nästa dag och redan hade förlorat en sömntimme.