tisdag 5 augusti 2014

Amningen


Den första frågan som alla ställer är om det är en pojke eller flicka.
Den andra frågan är: Tar hon bröstet?
Nej, det gör hon inte.

Jag tror att det har att göra med att de var så snabba på sjukhuset med att ge henne mat.
När jag kom tillbaka från uppvaket efter tre timmar hade hon redan fått sin andra flaska. Och eftersom jag hade för ont för att sitta upp och hålla henne fortsatte det med flaskorna. Någon hade kunnat visa hur man ammar liggandes, hjälpt mig lite där, men det var det ingen som gjorde. Så Disa lärde sig snabbt som attan att suga på flaskan, och ratar bröstet.

Det är värsta straffet i världen för henne är att få bröstet i munnen. Antingen gallskriker hon tills hon blir röd, eller så är hon helt ointresserad och somnar. Det händer att hon tar ett par sugtag, men sedan blir det inget mer.
Jag har försökt när hon är hungrig, när hon har ätit lite och är mindre hungrig, när hon är lugn och vaken, varvat flaska med bröstet,  har droppat mjölk på bröstvårtan och stoppat in den i munnen, klämt ut själv, provat olika amningsställningar, haft bröstet droppandes i munnen på henne, för tro mig, mjölk finns det. Helt plötsligt blev brösten enorma och stenhårda och på natten fick jag gå upp och ta värktabletter för det gick inte att sova för det onda. Jag droppar ner golvet, kläderna, ungen med mjölken. Nu har jag en bröstpump så mycket av maten hon får i sig kommer från mig, resten är ersättning. Allt från flaska.
Det har gått så långt att hon gråter bara hon råkar hamna i amningsställning i min famn eller är nära brösten, och jag med, medan J alltid får henne lugn. Hans bröst nafsar hon efter minsann.
I går var vi på en träff med en amningsgrupp, men inga tips där.

Snart skiter jag i det här. Går det inte så går det inte. Och flaskmatning har helt klart sina fördelar. Vi kan ge henne mat båda två, och delar upp nätter och dagar.

Vad jag egentligen skulle komma till var just detta, att verkligen alla, alla frågar om hon tar bröstet. Och jag säger nej. Och då säger de att jag ska dricka alkoholfri öl för att mjölken ska rinna till, att jag måste vara envis, att jag måste visa vem som bestämmer, att jag måste försöka när hon är hungrig, att hon själv får söka reda på bröstet när hon har lust, och så vidare. Dessutom får jag alltid höra alla fördelar med amning, som om jag behövde övertygas, som om det vore problemet.

- Herregud vilken press, sa Jesús häromdagen.
- Första frågan är alltså om könet. Andra frågan är om hon tar bröstet. Nästa gång svarar du ja, så vi får veta vad fråga nummer tre är.




42 kommentarer:

  1. Det jag gillar mest med dig är att du alltid har humor mitt i allt ;) Sen gillar jag att ni är ett så bra team, och delar på det jobbiga, även om det är du som får ha ont.
    Ni har ju verkligen haft otur med personalen. Jag fattar inte att de gav henne flaskMAT, det hade ju räckt med lite vatten tills du vaknade. Nu vande hon sig så klart vid att det är enkelt att äta och vill inte jobba för maten. Fy vilken jobbig situation ni har hamnat i nu, hon associerar antagligen bröst med stress och tvång nu, medan flaskan är mat.
    Min D var inte särskilt intresserad de första tre dagarna, sög lite slött och somnade sedan. Men jag gjorde som alla sa: insistir, och plötsligt fattade han galoppen. men då hade såklart ingen blandat in flaskor med MAT. Vilka puckon!
    Många har perioder då de är arga när de äter, eller strax innan, de liksom jagar upp sig så mycket att de inte tar bröstet förrän de lugnar ner sig. Det brukar funka då att ligga ner på sidan med armen under huvudet och bebisen ligger mitt emot dig. Jag gjorde så ofta, det blir en lugnare situation och man slipper ont i ryggen. Det är lättare att mjölken kommer upp igen, men vi hade aldrig några problem.
    Försök att ta det lugnt (inte lätt när man har ont) Bebisar har ett väldigt kort minne och kan komma in på rätt bana trots allt. Hon har så fint hull att hon nog klarar lite matstrul. Annars är det inget fel med flaskmatning heller. Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är vi ett team! Du milde vad den här mannen har jobbat. Han har gjort precis allt som jag inte har klarat/orkat/velat och mer.Han är toppen.
      Vi testade att ligga på sidan i går, hade mysstund i sängen, men ajaj, vad den sabbades när jag kom med bröstet.

      Radera
  2. Skönt att du verkar ha en avslappnad inställning till maten. Så länge hon får i sig så spelar det ju ingen roll hur. Med min första bebis hade jag dåligt samvete för att jag jag delvis flaskmatade och tyckte att det var jobbigt att ge henne flaskan bland folk. Min andra bebis vill absolut inte ta flaskan och nu har jag tyckt att det varit jobbigt och känt mig låst. Så fånigt egentligen. Båda barnen har ju mått bra och det kommer Disa också göra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag börjar känna mig mer avslappnad i frågan om mat nu (förutom att hon äter så lite). Jag kan förstå att man känner sig bunden när barnet bara tar bröstet!
      När du säger det, jag tyckte att det kändes besvärande att ge flaskan när vi var ute på stan. Verkligen dumt.

      Radera
  3. Anna-Lena i Frankrike5 augusti 2014 10:16

    Bry dig inte om vad folk säger! Det viktigaste är ju att hon får i sig mat. Och om den dessutom kommer från dig blandat med ersättning så är ju det jättebra! Varför måste hon ta bröstet när hon ändå får i sin den näring som hon behöver?
    Jag förstår att det är frustrerande för dig att inte kunna amma och personalen gjorde fel, de kunde ha frågat Jesús innan de gav henne flaskan men huvudsaken är ju att hon får i sig det hon ska få i sig =) Här i Frankrike så flaskmatar många eftersom mammaledigheten är så kort och barnen är friska ändå =)

    Kram till dig och Jesús för att ni är så duktiga!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis, det viktigaste är att hon får i sig mat. Inte hur hon får i sig den. Det här kommer att underlätta mycket när jag börjar jobba igen, även här är mammaledigheten kort.

      Radera
  4. Hej! Instämmer med föregående talare. Verkligen konstigt att bb-personalen gav Disa flaskan utan att ens prova amning först. På BB i Sverige är nappflaska totalförbjudet. Det blir nästan extremt åt andra hållet kan jag känna. Vill inte bebisen ta bröstet ska man pumpa ur och ge bröstmjölk med sked eller ur en liten plastkopp. Funkar inte det kan man sätta en liten silikontopp på bröstvårtan för att bebisen ska få bättre grepp. Det funkade för mig. Håller med om att det är mkt press att man ska amma. Gör man inte det är man en dålig mamma, så kände jag när amningen strulade. Tråkigt att det ska vara så.
    Karin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var visst något som barnmorskan sa på föräldrautbildningne, att man är inte en dålig mamma bara för att man ger flaskan. Jag tänkte itne på det då, jag var i tankarna upptagen med förlossningen.
      Det låter som om man får mycket hjälp med amningen i Sverige. Hoppas att det funkar för dem som väljer att ge flaskan istället för bröstet också.

      Radera
  5. Jag blir så ledsen när jag hör vad de har gjort på sjukhuset. De borde för det första ha frågat, och sedan hjälpt dig med amningen om det var det du ville göra. Jag kan bara säga att det är så vansinnigt mycket värt det om du orkar hålla ut, och det går att få henne att ta bröstet. Jag har skrivit och frågat mina vänner I "El parto es nuestro" för att få namn och telefonnummer till amningshjälp i Sevilla. Jag skickar över det när jag får svar så har du det ifall du vill få lite bättre hjälp än den du har fått. Sen är det alltid du som bestämmer och är det inte värt det så är det inte, men jag blir så ledsen över att du knappt fick en chans.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för mejlet.
      Visst kunde de ha frågat, men så blev de inte. När Jesús kom till avdelningen med Disa fick han en nappflaska av en sköterska som sa att han skulle ge henne tio milliliter från den var tredje timme. Punkt.

      Radera
  6. Men jösses! Vad ledsen jag blir för din skull. Väldigt oproffsigt av sjukhuset att ge henne flaska innan ni blivit tillfrågade. Jag googlade La Liga de la Leche men det verkar inte som om de har någon i Sevilla. Däremot hittade jag detta http://www.colectivolaleche.org det kanske är dem du varit i kontakt med? Om du orkar så ge det ett nytt försökt att kontakta någon för hjälp. Jag kan trösta dig med att min amning också började struligt med flaskor, ersättning, amningsnappar osv, men tillslut fick vi till det och dottern ammades tills hon var drygt 1,5 år. Men jösses vad jag grät i början. Jag tror det tog en månad innan jag slutade få en eller flera gråtattacker om dagen. Amningen fick jag styr på när dottern var runt 2-3 månader. Så det tog sin lilla tid. El Parto es Nuestro har också mycket info på nätet. Lycka till och massa kramar!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi har varit på en av deras träffar, men det gav ingenting.
      Jag ska se vad El Parto es Nuestro är för något.
      Det låter faktiskt tröstande att du fick till det, trots att det tog sådan tid. Skönt att höra att det slutade bra!

      Radera
  7. Heja er! Det kommer att bli superbra, oavsett om ni får till det med amningen eller ej. Och oavsett om hon tar bröstet igen så är det ju som du säger skönt att ni kan dela på matandet med hjälp av flaska. Det vet jag att min bror, som har tvillingar som delammades från första början, är så himla glad över – att han också fick den där mysiga stunden med barnen från första början. Samma tyckte min man med Isa som fick flaska ganska ofta från att hon var tre månader. Så himla mycket värt! Stor kram och stort grattis igen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. J tycker mycket om att mata henne också, det är en fin del av det hela. Det är en stor fördel att vi kan ge henne mat båda två.

      Radera
  8. Men fy vad oproffsigt av dem att ge henne mat utan att kolla med er först. Ta hjälp av amningshjälp, ser att du har fått en del tips ovan, det är så vansinnigt praktiskt att kunna amma. Näringsmässigt (med ersättning då) och anknytningsmässigt tror jag inte att det spelar så stor roll, snarare kan det väl hjälpa med pappan att båda kan ge mat. Många har jättekrångel med amningen och jag tror att om du kan få hjälp av någon utanför sjukhuset, som har tid och tålamod, kan det nog ordna sig. Själv fick jag hjälp av 5-barnsmamman som jag delade rum med - efter att ha frågat om jag ville ha hjälp tog hon resolut tag i min bröstvårta och visade exakt hur den skulle ligga i munnen, hur jag skulle hålla och sitta och uppmuntrade mig. Kan tänka mig att det är precis sån hjälp som man kan få av amningshjälpen. Och det går jättebra att ligga ned och amma när man väl fått in tekniken, jag kunde knappt sitta pga att svanskotan fått sig en ordentlig smäll under min första förlossning så jag övade in min egen variant ganska snabbt. Och nu skriver jag det här mest som pepp för att det låter som att du vill amma och inte har gett upp än, om du känner att det är läge att ge upp och att du inte orkar försöka mer så gör det. Att amma eller inte amma spelar ju faktiskt ingen roll för det faktum att du är världens bästa mamma till Disa, ingen annan kan göra det bättre än du!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Usch då, hur fick du problem med svanskotan?
      Vilken tur du hade som delade rum med fembarnsmamman! Det är inte riktigt sådan hjälp jag fick i amningsgruppen, det handlade mer om att prata.
      Jag har förstått att många har besvär med amningen, undrar varför, något som i teorin borde vara så naturligt och enkelt.

      Radera
    2. Min dotter skallade till svanskotan på sin väg ut tydligen. Det gick lite snabbt på slutet och då kan det hända. Kände av det ända till nästa förlossning då den skallades tillbaka! :)
      Min teori om amning är att det har blivit en så laddad grej att nya mammor blir stressade bara av att tänka på det och då är det ju givet att det blir problem. Här känns det som att det är en mycket mindre stress runt det, kanske för att mammaledigheten bara är 3 månader och därför är det många som ammar väldigt kort tid/inte ammar alls. Jag kan inte minnas att jag kände någon press överhuvudtaget.

      Radera
    3. Tur att du fick en till då:-)
      Skönt att det är en sådan avslappnad inställning där du bor. Men synd på den korta mammaledigheten.

      Radera
  9. Ingen av min systers två pojkar ville amma, utan det blev bröstpump och flaska. Den äldre generationen, dvs våra mor- och farföräldrar, tyckte det var fruktansvärt och kom med många välmenande förslag, men syrrans cool-lugna barnmorska sa att ibland så går det bara inte. Huvudsaken är att de får i sig mat.

    SvaraRadera
  10. Först o främst, det blir folk även av de ungar som bara äter ur flaska. Ingen fara. Fast ja, de får oxo en jäkla tonårsperiod INNAN det blir folk av dem, precis som de som ammats. Oroa dig inte för den saken.
    Fast det är lätt att säga, jag vet hur det är. ALLA, från BVC o svärmor till personalen på ICA har åsikter och "tips" om vad man ska göra och alla är rörande överens om att det bara är amning som gäller och att man är världens sämsta morsa som hellre skulle klippa av sig tuttarna med nagelsax än lägga den där hajen till bröstet igen. Amningmaffian är verkligen utbredd, där ligger 'Ndrangeta o allt vad de heter i lä. Jösses, den organiserade brottsligheten är INGET i jämförelse med alla förnumstiga kvinnor med amningsråd!
    Sen säger jag som alla andra, vilket jäkla sätt av sjukhus-personalen! Om du vill ge det ett försök till så testa med amningsnapp. Annars skiter du bara i det, pumpar ur o ger henne med den älskade flaskan. Tro mig, hade Storan klarat flaskan hade jag föredragit det! Men hennes ovana att dra in underläppen gjorde att hon nöp ihop nappen o ingen mat kom igenom. Så vi kämpade med amningsnapp tills hon var stor nog att få smaka bebisgröt vid 4 mån. Men visst har både amning och flaska sina fördelar. Det viktigaste är att tösen äter. Sen kan amningsmaffian säga vad de vill. Be dem fara o flyga när du inte orkar med dem, det FÅR man göra som nybliven mamma. Och den rätten hänger kvar minst 6 mån!
    Vad gäller frågorna så är det okej att ledsna och bara motfråga "hurså?" när fråga 2 kommer. Ja, på fråga 1 oxo för den delen. Eller möt med de svaren direkt, innan frågorna ställs. "Hej, det är en tjej och hon äter, var det nåt annat du ville veta?" På så sätt kanske ni får veta fråga 3 nångång. :) Jag gissar på "sover hon på nätterna?" eller "när är dopet?"

    SvaraRadera
    Svar
    1. Min Disa-unge kommer att vara hur lugn och go som helst hela tonåren ut :-)
      Hahaha, dopet tror jag inte är nummer tre, däremot kanske när vi ska ta hål i öronen på henne.
      Var det värt det, tyckte du, att kämpa så med amningen? Det skriver du ju förresten, att hade du kunnat välja hade det blivit flaska. Lillan då? Hur blev det med henne?
      En dag kommer jag att tröttna på riktigt på amningsfrågan. Då säger jag ifrån.

      Radera
  11. Det där med att det inte blir som man tänkt sig? Det startar ungefär den dag man blir gravid. Och fortsätter. Jag hatar den där amningspressen! Jag hade oxå problem, men pga att jag blev så sjuk och mjölken sinade. Delammade i 7 månader och hatade det i 3-4 månader eftersom Victor sög så att brösten gick sönder. Hade aldrig räknat med det. Som så mycket annat. Så himla bra att det finns flaska! Flaskmatning har mängder med fördelar. Som du säger just att dela upp, sen vet man hur mycket barnet får i sig, och när man inte skulle ha velat amma längre iallafall är ungen redan van vid flaska. Flaska är toppen! Både med utpumpad mjölk och ersättning! Heja heja dig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Varför fortsatte du att försöka så länge? Det gav ju resultat, men var det värt det?
      Det blir verkligen inte som man har tänkt sig, helt rätt.

      Radera
  12. en gullig unge, liknar nog gammelmorbror Bosse lite. Skickar i morgon lite saker till Er,
    hoppas det blir bra

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ögonbrynen kanske?
      Så spännande med paket!

      Radera
  13. Jag tänker så här: vad bra att sjukhuset såg till barnets bästa och höll den lilla nöjd och belåten genom att ge henne mat.
    Sedan tänker jag att amningshysterin är totalt ofogad i de delar av världen där det går att få tag i rent vatten.
    Och så tänker jag att knyta an till barnet, det är vad det handlar om. För både mamman och pappan.

    Fast det tog mig några barn att komma fram till det. Med den förste som också fick flaska direkt på sjukhuset vilket då gjorde mig totalt vansinnig, rådde total amningshysteri från min sida. När mellanbarnet och den siste föddes var jag morsk nog att säga nej till amning ganska per omgående. Och nej, jag pumpade inte ens, vilket eventuellt gör mig till en av de sämsta mammorna i världen. Det var i alla fall inte utan att jag kände mig som det emellanåt. Men nu, så här några är efter, kan jag se att det var rätt beslut. Funkar inte amningen så gör den inte, det är inget mer med det.

    Och barnen, jo, tack de mår ypperligt, minstingen ska snart skjutsas till fotbollsträningen, den äldsta är på läger och mellanbarnet spelar Sims. Och allergier? Jo, den förstfödde (som ammades) är allergisk mot katter, de andra har inga allergier.

    /Freja

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller med Anna, toppenbra svar.
      Varför valde du flaska istället?
      Vilken ironi att det var amningsbarnet som blev allgergiskt.
      Flaskmatning är nog bra för att båda föräldrarna ska knyta an till den lilla snabbt. Pappan kan ju bli lite utanför annars, när det handlar om helamning.

      Radera
  14. Ja det var väldigt vilken press! Barnmorskan som höll i den förberedande kursen jag gick pratade precis som alla andra om vikten och fördelarna med att amma och att verkligen ge det en chans även om man har problem i början. MEN hon poängterade också att det viktigaste faktiskt är att barnet äter och att hela grejen blir kontraproduktiv om stressen blir så stor att varken mor eller barn kan njuta av varandra. Lyssna på råd men agera efter din egen intuition. Du vet faktiskt bäst. Vad du kan göra är ju att fortsätta pumpa om du orkar, dels för att hon ska få i sig din mjölk, dels för att din produktion ska hålla i sig om ni längre fram kan få amningen att fungera. Om ni håller i gång mjölkproduktionen behöver ni inte ta ett definitivt beslut just nu. Det finns en massa starka åsikter i frågan men i varje familj vet man vad som fungerar bäst för just dem. Lycka till!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Barnmorskan som pratade med oss om amning på kursen sa att det handlar om att vilja. Om man verkligen vill amma så går det. Så sa han också att ingen är en dålig mamma för att hon ger flaska istället, det är upp till var och en. Han vet väl vilken press det är på dem som väljer flaskan istället.

      Radera
  15. Jo fråga nr 3 är säkert "sover hon?" Som nån gissat! Ammning är kämpigt, jag pumpade I 2 månader, fick sedan hjälp (en halv dag på ett center för just sådant) - sen funkade det! Helammade I 7 månader sen. Mkt praktiskt när man reser. Lycka till med det, hur det än blir så blir det bra! X

    SvaraRadera
    Svar
    1. Wow, det måste ha varit en bra hjälp! Kul att det fungerade!

      Radera
  16. Jag skrev värsta bra svaret igår som försvann. Nu kom jag på en annan grej: det finns väl sånna plastnappar som man kan sätta på bröstvårtan för barn som hellre tar napp än bröst? Kanske orkar ni testa det?? Det finns många fördelar med flaskmatning också, t ex att Jesús kan ge.. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. http://www.amning.nu/amningshjalpmedel/

      Radera
    2. Hemskt irriterande när det händer!
      Jo, jag har funderat på sådana där plastnappar, får se hur jag gör.

      Radera
  17. Nääää, vad tusan gör de där på sjukhusen i Spanien?? Det är bra att du tar det så bra, för jag hade blivit skogstokig! Och väldigt ledsen. Amningen har varit något av det jobbigaste och bästa jag varit med om :) Alla är vi olika! Och det är lika bra att acceptera det som hänt, det är ju inget du kan göra åt nu (trots alla försök)...Amningshysteri i all ära :) Huvudsaken är ju att barnet får mat och växer sig stark och frisk!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jobbigaste och bästa, varför?
      Maten är ett orosmoment. Den där livstidsoron som började med graviditeten har bytt skepnad. Varje ålder har väl sina orosmoment. Puh.

      Radera
  18. Såg detta inlägg först nu, efter att du länkat till det. Du hamnade tydligen ut för gammalmodigt sjukhus och/eller personal. Tror många förut flaskmatade i Spanien, vet att min svärmor gjorde det. Men jag vet många kommunala sjukhus i Madrid som nuförtiden satsar på amning och även på att inte skilja åt mamman och barnet, inte ens vid kejsarsnitt. Min kompis födde för 3 månader sedan, och hennes mjölk kom igång först efter några timmar. Bebisen var så hungrig så han grät oavbrutet under dessa timmar, men personalen gav honom ingenting att äta. Så hårt höll de i sina principer. Fast såklart kunde de ha bett om en flaska, om de inte hade tänkt ge amningen en chans. Här kan du läsa mer:

    http://es.wikipedia.org/wiki/Iniciativa_Hospital_Amigo_del_Ni%C3%B1o

    Carina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, det där har inte nått Sevilla!
      Jag har en kompis som också fick flaska till sitt barn, trots att det var en helt komplikationsfri förlossning.

      Radera

ny gadget

ny gadget