måndag 30 juni 2014

Födelsedag i Fuengirola

I lördags fyllde jag 32!
Vi gick upp efter alldeles för få timmars sömn, efter avslutnings/början-på-semestern-fest för eleverna. Jesús sov fortfarande även om han satt upp, men jag var desto vaknare. Jag hade fått tre paket med posten som jag sparat till den här morgonen. I dem låg det böcker och svenskt godis! Bland godiset fanns en påse Nonstop, och det är omöjligt att min morbror visste hur jag längtade efter just Nonstop, så vilken överraskning!
Sedan packade vi ihop oss rätt snabbt, för vi hade bestämt oss för att försöka göra födelsedagsresan (trots onda benet) som vi bestämde redan i januari med mina cravings efter svensk mat. En liten roadtrip till Fuengirola, en enklare variant än vad som var tänkt, utan övernattning och bad. Benet fungerade fortfarande dåligt, men var något bättre.




I bakluckan hade J gömt en födelsedagspresent; en donut-maskin (!). Så nu ska jag ta fram donut-recepten och testa. Så himla kul!
På halva vägen stannade vi och tog paus, åt överblivna blinis från kvällen innan och smaskade på en påse Gott och Blandat som kom legat i ett av paketen.
I Fuengirola var första målet svenskbutiken Casa Nórdica, som är en livsmedelsbutik med svenska och andra nordiska varor. Kul att äntligen komma dit!
Efter mycket noga övervägande blev det bland annat dipsåser, saft, superdyra dill- och grillchips, inlagd gurka, fiskbullar, malen nejlika och chilisås att göra Flygande Jacob av. Jätteroligt att gå där och kika! Hade gärna velat ha potatissallad och frysta bär, båda ofraktbara, och en dagstidning också, men det fanns bara Expressen och Aftonbladet, och att betala fyra euro för en tidning som jag inte ens gillar... Nä.




Sedan gick vi över gatan, för där skulle det ligga en svensk/nordisk restaurang. Mycket riktigt, så där intogs lunchen. Fisk med citronsås till mig, danska röda korvar med potatismos till Jesús. Det var det han helst ville ha. "Det kan man inte äta på något spanskt ställe" var hans argument. Och det stämmer ju, var skulle man få tag på korv och mos här?




Vi blev kvar länge, åt äppelpaj med vaniljsås till efterrätt, och det var så roligt att lyssna till svenska och norska runt omkring. Men det var rätt konstigt, för ingen av dem som jobbade där kunde spanska.
Och det kan man ju förstå kanske, om det handlar om en säsongsjobbare som är där i två månader, eller en semesterfirare, men det verkade inte vara fallet. Engelska eller svenska fick vi välja mellan, så då blev det förstås engelska som J hänger med i bättre. Men allvarligt. Jag fattar det inte. Jag fattar det verkligen, verkligen inte. Flytta till Spanien och inte lära sig spanska??? Kan någon av er förklara?

Att åka till Fuengirola känns som att åka utomlands. Det känns så långt från Spanien, det Spanien som jag känner. Det vimlar av utlänningar, barer, restauranger och butiker är engelska, tyska, nordiska, menyerna på engelska, alla pratar olika språk och man hör rätt lite spanska, i alla fall där vi har varit. Spännande på ett sätt.




Vi tog bilen till strandpromenaden, nödvändigt på grund av benet, och hittade en parkeringsplats. Jag ville gärna gå ner till vattnet, och det är inte klokt vilken tur vi hade, för vi hade råkat parkera precis vid en handikappnedgång. Där fanns stora, klumpiga strandkryckor att låna, rullstolar och cyklar och en lång gångbräda av trä.




Jag lånade ett par kryckor, Jesús kavlade upp mina byxben och jag stod länge, länge med fötterna i det kalla, klara vattnet. Ljuvligt.




Sedan satt vi minst lika länge på en bänk i skuggan innan det blev en promenad en bit bort, sisådär 150 meter innan jag var helt slut, då gick vi tillbaka med ett par vilopauser. Hamnade på samma bänk och åt glass innan vi åkte tillbaka till Sevilla.
Lång resa för så lite kanske, men åh, vad roligt det var!




I Sevilla åkte vi till Marisco Emilio i Triana där J:s föräldrar väntade på oss. Marisco Emilio är etn ful skaldjursbar, med en massa olika sorters räkor och skaldjur, allihop jättegoda. Vi åt så mycket nykokta räkor, aliño och puntillitas, friterade minibläckfiskar, som vi bara orkade. Jesús mamma berättade om när hon som tonåring åkte med familjen till Fuengirola på semester och att de var de allra första turisterna där. Det var en fiskeby med fisk som hängde på tork i hamnen, och de gick ibland en dagstur till Míjas via landsvägen. Míjas var en lantlig idyll fortfarande när Jesús följde med på sommarsemestrar til Fuengirola, men nu blir man bara ledsen av att se byn, så fullständigt förstörd av souvernirbutiker och turistrestauranger. Jesús har helt andra minnen av Fuengirola också. Staden har förändrats.
Vi blev kvar till halv ett, då började servitörerna vilja gå hem.




En absolut finfin födelsedag!


12 kommentarer:

  1. Grattis i efterskott, gumman! Låter som en helt rätt dag.

    SvaraRadera
  2. Anna-Lena i Frankrike30 juni 2014 10:06

    Grattis i efterskott! Vi är lika gamla du och jag, eller jag är ca 4 dagar yngre ;)

    Det där med att flytta till ett land och inte lära sig språket är en gåta för mig också. Har en jobbarkompis man som sa "Varför ska jag lära mig franska när jag ändå bara har svenska vänner här?", det är så långt ifrån min tankeställning som man kan komma. Lär man sig inte språket så kommer man aldrig bli integrerad eller lära sig känna landet ordentligt. Det är tråkigt!

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul! Hoppas att du också fick en fin dag!
      Det är helt obegripligt att flytta till ett nytt land för att man känner för det, för lite sol och värme, och inte lära sig språket. Oavsett om vännerna är från samma land eller inte.

      Radera
  3. Åh vad underbart! Att få komma och inhandla lite svenska grejer och även äta på sån restaurang. Jag fattar heller inte varför man bosätter sig i ex Spanien och inte lär sig spanska! Jag har sett flera brittiska program och britter som flyttar ner och vägrar lära sig spanska...så otroligt arrogant!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är verkligen jättekonstigt.Men jag kanske är snabb att döma. Jag har ju inte träffat någon sådan som förklarat varför hen inte vill lära sig språket.

      Radera
  4. Grattis i efterskott! Minns inte om jag presenterat mig förr, men brukar titta in på din blogg då och då. :) Jag är också gravid (v. 28 nu), så det är kul att läsa om hur det är att vara gravid och bo i Spanien. Lycka till!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Och grattis till graviditeten, hoppas att du njuter av den!
      Nej, det är nog första presentationen det här:-)

      Radera
  5. Vad kul att ni kom iväg trots allt! Grattis i efterskott!!! Kul att läsa dina tankar om Fuengirola. Du har helt rätt! Jag kände likadant när jag kom till Fuengirola från Málaga under de 8 åren jag bodde där. Har tänkt ett tag att jag ska skriva ett inlägg och jämför just hur det är att bo i de två städerna. Men den korta versionen är att Fuengirola på ytan är precis det du beskriver, men när man bor här (som jag gör sedan 2,5 år tillbaka) så börjar man plötsligt se en annan sida. Man ser en spansk småstad, som faktiskt har sin egen charm och även sina spanska smultronställen.
    Och det där med folk som bor här, som inte talar spanska, det är faktiskt väldigt konstigt. Jag kan gå så långt som att försvara pensionärerna, de som kommer hit när de är 60-65 år, många försöker faktiskt men kommer aldrig lära sig så mycket att de kan konversera på riktigt.. Men yngre som bor och arbetar här, utan att vilja lära sig språket, det är ett mysterium. Jag skulle gissa att de hade och har ambitionen, men att de kommer av sig för att de märker att de inte behöver för att överleva. Det blir en sak man skjuter upp. Folk som uttryckligen inte bryr sig och inte vill lära sig, är väldigt få. Jag har max stött på en handfull under mina år här. En annan sak är hur mycket man anstränger sig...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gör det, skriv ett inlägg!
      En sådan bra kommentar förresten! Jag har ju bara varit i Fuengirola på tre snabbesök och känner inte staden. Så det är inte mycket jag kan skriva om den (även om jag tycker en del), det är ju bara något väligt ytligt jag har sett.
      Samma med invånarna som flyttar till solen och värmen men som inte lär sig spanska. Jag har inte lärt känna någon sådan så det är alldeles för lätt att döma, jag vet ju inte vad motiven är. Kanske är det som du säger, att det blir något man skjuter upp eftersom spanskan faktiskt inte behövs för att klara sig i Fuengirola. Men ändå... att inte ens försöka, det tycker jag är märkligt.

      Radera
  6. Vilken härlig födelsedag! :) Kul läsa din blogg.

    //Ulrika

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var toppen! Roligt att du gillar den!

      Radera

ny gadget

ny gadget