Lugnande tabletter

Hu, vad trött jag är.
Det var dags för ögonspruta nummer två idag.
Jag var bättre förberedd än sist.
Jag hade fixat lugnande piller innan.
Jag vet, jag är mesig, ingen annan verkar ta sånt för det lilla sticket, men nu är det som det är.
Mes.

De där pillerna. De är pyttesmå. Så små att jag mycket allvarligt övervägde dess eventuella verkan. Vad kan en sådan liten tablett göra? Hjälper inte att det är varningstriangel mot bilkörning på paketet. De är för små för att vara trovärdiga.
(Har försökt att intala mig att LSD och sådana där droger är väldigt små också, men ger en himla effekt.
Har jag hört.
Läst då.)
Jag tog en tablett i morse ändå. Och efter en halvtimme ungefär var jag fnittrig och snurrig och slö och glömsk, och Jesús som åt frukost ringde sin pappa, som skulle hämta mig, och sa att pappan var tvungen att komma upp och hämta mig, Jesús ville inte låta mig åka själv i hissen ned.
Men på väg till sjukhuset tyckte jag att effekten avtog något, så medan jag väntade på min tur att bli uppropad smet jag in på toaletten och tog ett piller till.
I hemlighet.
Jesús föräldrar har sådan himla respekt för mediciner och hade aldrig tillåtit det.

Sticket var jäkligt obehagligt, men gick att genomföra, lättare den här gången tack vare tabletterna.

Tillbaka hemma åt vi choklad-donuts som Jesús mamma hade köpt åt oss alla tre, sedan åkte de hem och jag la mig för att sova. Man ska ligga platt på rygg i ett par timmar, utan kudde, medan vätskan verkar.
Och som jag sov. Jag somnade vid 11, gick upp vid 13 för att ta bort kompressen över ögat, gick och la mig igen och vaknade när Jesús kom hem från jobbet strax innan 15.
Var soffliggande medan han fixade lunch, satt upprätt en stund medan jag försökte äta, men började bli illamående och fick svimmningskänsla så jag la mig igen på soffan. Och sov till klockan 19.

J fick ringa till ringa till droghabiliteringscentret där jag skulle ha hållit kurs i att baka toscakaka i dag, för jag kunde inte ta mig dit.

Nu är jag trött, men vaken.

J skällde lite för att jag hade tagit två tabletter när jag blivit beordrad en, men jag tänker att strunt samma. Det viktiga var ju att sticket kunde genomföras.

Jag vet ingenting om lugnande tabletter, men så här heter de jag fick: Diazepan Prodes, om det låter bekant för någon. Kan tala om, att efter den här dagen är jag inte sugen på att ta några fler. Hoppas att det inte blir fler ögonstick nu.
Här och här skrev jag om förra sprutan.


Känns som om det är dags att ta sig tillbaka till soffan och filten igen...