Mandelträden och El Chorro del 1

Det var bergstrakter i Malagaregionen som var målet för vår helgutflykt.
Jag ville åka för att se mandelträden blomma, trots att jag visste att det är sent på säsongen. Men dumbommen J har de senaste helgerna repat både lördagar och söndagar så det har inte gått att åka tidigare.
Det var sent som sagt, men vi såg enstaka träd.

Det var inte bara mandelblommen som var resans mål, utan även El Chorro som vi båda var nyfikna på.
El Chorro ligger i en nationalpark nära Ardales. Ett område med mäktiga stup och höga berg, och därifrån utgår många vandringsleder.
Vi hann med en halv på lördagseftermiddagen.
Det var så vackert.

På vägen gick vi och plockade mandel.

Jag åt bara en. Den var besk och smakade...mandel, som mandlar brukar göra.
Jag gillar varken beska eller mandelsmak.
Det gör däremot Jesús.

Att vi inte hann med hela leden berodde på att vi körde fel på vägen dit.
Men det var en bra felkörning.

Vi hade bokat hotell i Álora.
När vi kom fram var det karneval på torget i byn. Glad överraskning tyckte vi, även om det var trixigt att hitta parkeringsplats.
Vi blev så vänligt mottagna av en stor, rund, äldre man på hotellet.
Det gemensamma rummet där var fullt med fotografier på alla mannens familjemedlemmar.
Vi gick ut för att titta på karnevalen. Det var livat på torget även om många hade gått hem redan. Många var utklädda. Vi kom lagom till finalen i dräkttävlingen.

Vi var hungriga, och jag fick till slut ge med mig och inse att bästa alternativet tycktes vara den lilla restaurang där det stod Öppet på fyra olika språk. Ett av dem var svenska.
Jag är fördomsfull, jag vet det. Men jag blir alltid misstänksam om jag ser något som ska locka utlänningar. Menyn på engelska, bilder på maträtterna... Tror alltid att det är ett dyrt och dåligt ställe.
Vilket det ju inte behöver vara.
Jag tyckte i alla fall att menyn var kul. Man kunde beställa chili con carne, lax med dillsås och andra exotiska rätter. Jag valde skagenröra med rostat bröd samt kyckling med ananas och ris. Jesús var tråkig och valde hamburgare, som man ju kan äta i Sevilla också.

Nästa morgon blev jag nyfiken på utsikten från vårt rum. Hade anat något när jag tittat genom de kraftiga dörrspjälorna. Med gemensamma krafter fick vi upp dörren, gick ut på den 30 centimeter breda balkongen och häpnade över utsikten.

Vi trodde att vi bodde på bottenvåningen på hotellet, men på den här sidan stupade huset rakt ner och vi befann oss högt ovanför marken. Àlora är en by med stora höjdskillnader, många backar och slingriga gator där det är lätt att gå vilse, eftersom man inte kan räkna ut vart de leder. Säkert tecken på att staden byggdes under muslimernas tid. Liksom borgen uppe på höjden är ett tecken. Det här är ett av de sista områdena som var muslimskt, här höll de ut sisådär tvåhundra år längre än i Sevilla, som snabbare föll för de kristna kungarna.

Fortsättinng följer...