Efter att ha varit inne på apoteket en enda gång tillsammans, jag och J, vet de fyra damerna på vårt lokala apotek här nere att vi sambosar.
- ...och den här är till din flickvän, sa den korthåriga till Jesús som hade gått in för att köpa hostmedicin till katten.
Jesús fattade ingenting.
Han kom upp med den lilla asken, inslagen i silkespapper med apoteksmärket på.
- De gav mig en burk med blodprovsstickor till dig.
Jag hade visserligen varit inne på apoteket dagen före, och den söta tjejen med de stora glasögonen sa något om en ny burk, men jag trodde att vi skulle vänta med att beställa den. Jag har så det räcker ett tag.
Minsann.
Vilket minne.
Men att de allihop vet att vi är tillsammans?
De är så rara på vårt apotek. Maken till omtänksam personal.
Förresten, har någon av er tips på hur man får in en katt i en kattbur?
Funkar det om man binder ihop benen på honom?
(skojar bara)
Ställ fram kattburen några timmar eller t.o.m en dag innan ni ska bort, då kan han gå in och nosa och kolla om han vill, så att han vänjer sig vid den.
SvaraRaderaSen när du vill att han går in i den så kan du sätta dig vid buren och ropa på honom, klappa honom och gosa lite, om han sen nosar lite inne i buren, putta till honom lite på rumpan så att han går in och stäng snabbt! Du kan även lägga in en filt eller något liknande som han brukar sova på så att han känner igen sig. =)
Bra tips, men vi har testat och det fungerar inte. Han hatar kattburen. Veterinären sa att man måste börja när de är små, att buren står framme så att de kan ligga och sova i den och få positiva erfarenheter av den.
RaderaHej Annika! Kul att du lämnade ett tassavtryck på min blogg! Har skrivit en del om Bolivia eftersom jag under många år hade fadderbarn där och besökte landet två gånger... länge sedan nu men jag har många fina minnen. Vore kul att få veta mer om dina erfarenheter om landet. Ha det gott! :)
SvaraRaderaHej! Jag var där som volonär i nio månader. Det var där jag lärde mig spanska, mer elle rmindre. (Kurs med grammatik och sådant gick jag efteråt). Jag var främst i Tarija och i byn Buenavista (och närliggande djungel) mellan Cochabamba och Santa Cruz.
RaderaHåller med A-L, ha kattburen framme så att mr Pip kan nosa och se att det inte är något farligt. Kombinerat med lite favvogodis i buren, så kan det nog bli bra! / Pia
SvaraRaderaDet bästa han vet är burkmat. Kanske, kanske man kunde prova det?
RaderaNaww!
SvaraRaderaGillar han ostbågar? Det gjorde en av mina katter, Moster. Hon gjorde vad som helst för ostbågar, så vi lärde henne trix som att sitta fint, räcka vacker tass och så. Skillnaden mot hundar är att hon satte sig och räckte vacker tass när hon ville ha ostbågar, innan vi ens erbjöd det.
SvaraRaderaHur tog ni honom till veterinären? Det finns en sorts kattsele, som man sätter runt magen och halsen, den får man ganska bra grepp om annars. Om man måste tvinga någon att bada eller så.
Vad roligt, det med ostbågarna! Klok katt som begriper sig på delikatesser. Kunde varit min:)
RaderaVi tar honom till veterinären i kattbur. Han hatar den över allt annat i världen. Det är en kamp mellan oss två (J är rädd att bli riven och vill inte komma i närheten) varenda gång. Katten blir otroligt stark, spjärnar emot allt han kan. Gömmer sig, försvarar sig och jamar ångestfullt när jag väl får in honom. Den där selen fungerar inte så att man får in en katt i buren va?
Vår Kurt hatar också buren, vi har gett upp. Står inte ut med att se honom så olycklig. Så nu åker han i en sele och inlindad i en handduk. Då kan han gömma sig när det blir för läskigt och kika fram ibland när han vågar.
SvaraRaderaDuffy däremot är det inga problem med alls, hon går in själv och lägger sig i buren när det är dags att ut och åka.
Dom gör som dom vill de där små katterna.
Det kanske är värt att testa? Sele och handduk? Men jag tror att det är olagligt i Spanien att frakta katter och hundar lösa i bilen. Att de måste sitta i bur.
RaderaNu är det inte ofta som han behöver åka i bur som tur är. Värre är att han går under en treveckors medicinkur. Han plågas något hemskt av att bli fasthållen och tvingas att öppna gapet, men det blir jag som får men för livet av det. Det skär i hjärtat varenda gång.