Ödebyn funnen!

Två gånger har vi försökt nå den övergivna byn i Aracenas bergstrakter. Ena gången kan ni läsa om här.
I söndags gjorde vi ett tredje försök och lyckades!
Vi utgick från Alájar och gick en led mot Los Madroñeros.
Det var en liten besvikelse i början. Kommunen har bestämt att underlätta för vandrare och håller på att anlägga gångväg av cement och sten. Fast det verkar vara ytterligare en av alla planer som dragits igång och lämnats när pengarna tagit slut.

Alájar

Blommande lavendel längs stigen.

Nåväl, vi kom fram till Los Madroñeros och möttes inte alls av den stillhet som man kan förvänta sig av övergivna byar. Nej, där hade ett stort gäng hyrt ett hus och åt lunch ute i solen, och lite längre bort arbetade en familj i en trädgård. Måhända bor det ingen här längre, men folk saknas inte.
Vi kikade runt, och det gick fort för byn är himla liten. Fint var det, och sedan satte vi oss på en trappa och åt matsäck.

Ödebyn har en kyrka.

Även om byn inte är helt öde så är de här husen det åtminstone.

Vi fortsatte leden och tyckte helt klart bättre om den här biten än om den första, trots att det bara gick uppför.

Jesús tog med hundskrämmarpinnen/vandringsstaven för att rädda oss från sådana här. Den här vovven vaktade grisar.

Jag trodde att åsnan var så gammal att han inte kunde gå längre...

... men så var det förstås inte, utan han hade fått benen hopknutna för att han inte ska kunna springa iväg. Som så många andra djur. Hästar, getter... Fattar inte hur getterna kan fortsätta att klänga sig över branter med benen hopknutna. Det skär i hjärtat...

Aloe veran visar vägen...

Visst är den vacker? Den här aloe veran är lika hög som jag själv.

Spanjoren och la rubia utan ögonbryn.

Innan vi åkte hemåt körde vi upp till Peña de Arias Montano som är beläget strax ovanför Alájar. Hit flyttade kung Felipe II:s rådgivare på 1500-talet för att leva livet i avskildhet. Kungen fick därefter åka till det här ensliga, högt belägna stället när han behövde råd.
Rådgivare Arias Montano lät bygga en kyrka på platån, men platsen har varit helig mycket längre än så. Redan för flera tusen år sedan offrade man här.