Vi kom att prata om något som hände för flera år sedan när vi bodde i Triana, nämligen detta som ett par av er har hört talas om, när min lön hamnade i soporna.
Det här skrev jag då:
Det var löning i tisdags och redan på torsdagen hade jag slängt bort alla pengar (utom de jag hade betalat hyra med) på skräp. Bokstavligt talat. Varenda euro. Jag och Jesús letade i sopcontainerna tills klockan halv ett på natten.
Min chef sätter inte in lönen på banken. Jag får lönen i handen.
Det är lite nervöst att gå hem med nästan 800 euro i väskan. Tänk om jag tappar pengarna? Blir bestulen?!
För att undvika det sistnämnda stoppade jag pengarna i en tom pappersnäsduksförpackning plast. Om några tjuvar tänkte hoppa på mig skulle de allt bli lurade. De skulle ju tro att jag hade alla pengarna i plånboken! Haha!
När jag kom hem lät jag pengarna ligga kvar i näsdukspåsen. Den var liten, sedelbunten rymdes perfekt och jag tyckte de var praktiskt så.
På torsdagen skulle jag köpa en blomma att ha i håret på ferian, aprilfesten, så jag la pengapåsen ovanpå nattygsbordet kvällen innan för att inte glömma att ta med en slant nästa morgon.
Fast det glömde jag.
Och Jesús, som den hemmakarl han är, gick och pysslade och städade och slängde alla våra förkylningsnäsdukar i en påse. Den skräppåsen, samt ett par till, tog hans mamma med sig efter att ha varit på besök hos oss och slängde dem i containern utanför.
Näsduksförpackningen blev också slängd.
Jesús visste inte att jag förvarade lönen där.
När vi förstod vad som hänt, strax innan tolv på natten då vi kom hem, fick vi bråttom ut igen till sopcontainerna. Det finns två vanliga och en för plastflaskor, fast folk slänger allt möjligt där ändå.
Vi visste inte i vilken av de tre som Jesús mamma hade slängt påsarna så det var bara att gräva i allihop. Efter en liten vit påse med snytepapper, en tom flaska med olivolja och 500 euro i en.
Folk slänger äckliga grejer, en hel del mat som möglat, och jag var försiktig i början, men efter en stund släppte hämningarna, jag drog i blöta påsar och slängde dem på marken. Vi kom ner till botten i den mittersta containern, jag stod på vår skrivbordsstol som jag varit uppe och hämtat från lägenheten och rörde i skiten med en pinne. Åtminstone en av våra skräppåsar hade slängts där för jag såg plastslangar och annat skräp från insulinpumpen eftersom påsen tydligen gått sönder. Men inte ett spår efter den andra påsen..
Vi hade tömt alla tre containrar innan Jesús hittade näsduksförpackningen med pengarna.
Medan jag hade småfnittrat hela tiden hade Jesús inte pratat alls sedan han ringde sin mamma för att fråga vilken container hon slängt skräpet i.
Min chef sätter inte in lönen på banken. Jag får lönen i handen.
Det är lite nervöst att gå hem med nästan 800 euro i väskan. Tänk om jag tappar pengarna? Blir bestulen?!
För att undvika det sistnämnda stoppade jag pengarna i en tom pappersnäsduksförpackning plast. Om några tjuvar tänkte hoppa på mig skulle de allt bli lurade. De skulle ju tro att jag hade alla pengarna i plånboken! Haha!
När jag kom hem lät jag pengarna ligga kvar i näsdukspåsen. Den var liten, sedelbunten rymdes perfekt och jag tyckte de var praktiskt så.
På torsdagen skulle jag köpa en blomma att ha i håret på ferian, aprilfesten, så jag la pengapåsen ovanpå nattygsbordet kvällen innan för att inte glömma att ta med en slant nästa morgon.
Fast det glömde jag.
Och Jesús, som den hemmakarl han är, gick och pysslade och städade och slängde alla våra förkylningsnäsdukar i en påse. Den skräppåsen, samt ett par till, tog hans mamma med sig efter att ha varit på besök hos oss och slängde dem i containern utanför.
Näsduksförpackningen blev också slängd.
Jesús visste inte att jag förvarade lönen där.
När vi förstod vad som hänt, strax innan tolv på natten då vi kom hem, fick vi bråttom ut igen till sopcontainerna. Det finns två vanliga och en för plastflaskor, fast folk slänger allt möjligt där ändå.
Vi visste inte i vilken av de tre som Jesús mamma hade slängt påsarna så det var bara att gräva i allihop. Efter en liten vit påse med snytepapper, en tom flaska med olivolja och 500 euro i en.
Folk slänger äckliga grejer, en hel del mat som möglat, och jag var försiktig i början, men efter en stund släppte hämningarna, jag drog i blöta påsar och slängde dem på marken. Vi kom ner till botten i den mittersta containern, jag stod på vår skrivbordsstol som jag varit uppe och hämtat från lägenheten och rörde i skiten med en pinne. Åtminstone en av våra skräppåsar hade slängts där för jag såg plastslangar och annat skräp från insulinpumpen eftersom påsen tydligen gått sönder. Men inte ett spår efter den andra påsen..
Vi hade tömt alla tre containrar innan Jesús hittade näsduksförpackningen med pengarna.
Medan jag hade småfnittrat hela tiden hade Jesús inte pratat alls sedan han ringde sin mamma för att fråga vilken container hon slängt skräpet i.
Inte heller nu sa han något. Han började inte prata förrän en timme senare. Jesús är en lugn person. Det här hade skärrat honom.
Jag kommer inte att lägga pengar i någon mer näsduksförpackning. Jag ville undvika att bli bestulen, men just det här sättet var ingen bra idé. Nu har jag pengarna i en tom tvålförpackning i papp istället. Jesús gillar inte det heller.
Tur att sopgubbarna inte hann tömma containerna! Vi hörde dem stanna utanför huset knappt en halvtimme efter att vi hade gått upp igen...
 |
| Bild från stock.schng |
Hahaha, vilken tur att ni hittade pengarna utan att bli körda till soptippen!!
SvaraRadera:)
Radera