Semana santa

Vi åt lunch hemma hos Jesús föräldrar i söndags. Hans systers familj också. Hela eftermiddagen såg vi direktsändningen av det inställda semana santa-firandet. Tomma, blöta stolar i centrum, folk som grät, sorgemarscher i bakgrunden.
Ända tills det på eftermiddagen klarnade upp! Både San Roque och La Estrella kom iväg. Då gick vi ut och letade rätt på La Estrella som utgår från Tirana.
Det var vansinnigt mycket folk ute,och alla var på väg åt samma håll.

Men nu måste jag förklara vad det här är egentligen, för er som inte vet.

Påsk firas ordentligt i katolska länder, och talar vi om Spanien är det främst i Sevilla och Malaga som de stora firandena sker.
Katrina som var på besök sa att hon tycker att semana santa är tråkigt. Men hon har bara sett firandet i Madrid. I Madrid firas det inte. Om man jämför.

Under en hel vecka går påskprocessionerna genom stan. De flesta församlingarna tar ut sina kristusstatyer och jungru Marior ur kyrkan och bär dem genom staden. Vandringen går från den egna kyrkan, genom staden på olika gator, genom katedralen som är gemensamt för alla, och tillbaka igen. Vissa kyrkor ligger långt från centrum och processionerna kan vara ute på vandring i 15 timmar.

Statyerna bärs på guld- och silverdekorerade plattformar. Det är ljus och färska blommor och fina silverdekorationer (tidigare bodde vi mittemot en sådan silververkstad).
De här plattformarna väger otroligt mycket och bärs av så kallade costaleros.
(Älskar costaleros, spanar in dem när de byter av och går och dricker öl, förbaskat attraktivt med den där piratmössan på huvudet.)
I processionen finns orkestrar och tusentals nazarenos. Nazarenos är de som har dräkter som liknar ku klux klans kostymer. Enligt traditionen är de botgörare så man ser inte ansiktet på dem. En del väljer att gå barfota och att bära kors på ryggen.

Det finns många medhjälpare med i processionen. De svänger med rökelser (anledning till att Sevillabor är förtjusta i rökelse, påminns om semana santa), går med ljus, bär stegar för att tända ljus som slocknat och så vidare.
Det är långa, långa tåg, och det samlas otroliga mängder med folk för att titta. De flesta av tradition, färre för att de är religiösa.

I Malaga sker det på ungefär samma sätt, fast bärarna, los costaleros, bär pason på utsidan. I Sevilla går de inuti. Man ser inte mer än fötterna på dem. Och det som gör det så speciellt är att de går i takt till musiken. Det går mycket långsamt, bärarna måste stanna och vila många gånger, de här plattformarna väger ju hur mycket som helst så det är små steg i taget, och de vaggar i takt till musiken. Små steg fram, några steg tillbaka för att det ska se fint ut. De liksom dansar fram med den stora pjäsen.

Semana santa går att se på tv, men man förlorar hela känslan. Den som är i Sevilla under påsken bör inte missa det här.
Det tråkiga är att det är så otroligt mycket folk ute, och att det är svårt att ta sig någonstans.

Det finns olika typer av processioner. Den vanligaste är med musiker och barn i tåget.

Den andra typen är de allvarliga. Där finns inga musiker. Los nazarenos går alldeles tysta med sina ljus tända. De får inte prata med varandra. Inte gå utanför ledet. Inte ha med sig flickvänner eller vänner som servar dem med vatten och smörgåsar. Ingen under 18 år får vara med där. Jag såg en av de här processionerna utanför Plaza del Museo. Gatlamporna släcktes ned och hela den stora publiken tystnade när de närmade sig. Det var mitt i natten, nästan mer morgon än natt. Det var kyligt och luften var fylld av apelsinblommornas doft. Jag rös när de kom  Det var mäktigt.

Man förstår att folk blir besvikna när processioner ställs in. De har sett fram emot det här i ett helt år. Övat och övat och övat. Los nazarenos har betalat mycket pengar för sina dräkter, och avgiften för att få vara med. De får inte tillbaka sina pengar.
Och varför kan de inte gå för att det regnar? För att plattformarna blir förstörda. För att skydda figurerna. Vissa av dem tillverkades på medeltiden. Och de kan inte gå lite senare när de håller upp, för det är så många processioner från hela Sevilla som strålar samman i katedralen att de går på ett minutiöst schema för att inte krocka. Sista sträckan innan katedralen, och första efter den, är gemensam för alla.
Under torsdagen går de mest populära processionerna. Då är folk ute hela natten ända till gryningen och tittar.

Den som är i Sevilla under påskveckan bör passa på att se det är. Det är verkligen speciellt.

Kolla ett par minuter av den här youtubelänken så får ni en bra bild av vad det handlar om. Men som sagt, känslan missar man helt om man inte är på plats...