torsdag 22 november 2012

Dag 18: Min tro

Jag tror på jämställdhet.
Jag tror att världen skulle vara bättre om den vore rättvis och jämställd.
Nu ska jag erkänna något som egentligen är lite pinsamt. Men fram till för mindre än två månader sedan trodde jag att alla andra också är för jämställdhet, men så är det naturligtvis inte.
(Och nu tänker jag inte på alla antifeminister som går omkring och tror att feminism betyder kvinnomakt, vilket är jävligt många.)
Nåväl, jag ska vidareutveckla ämnet lite. Jag tycker som många andra att kvinnor och män ska ha lika löner för samma arbete, att kvinnor ska ha samma rät till arbete och studier som män, att män ska ha samma rätt till barnen som kvinnor, ochsåvidareochsåvidare.
Och för att det ska bli så räcker det inte med lagstiftning, nej, man måste förändra normen på vad en kvinna respektive en man är. Bilden av kvinnan som den svagare, den skvallrigare, den tjatigare, den försiktigare, den mer förstående, den snällare, den snyggare, den renligare och allt vad det är, och mannen som den starkaree fysiskt och psykiskt, den otåligare, den beskyddande, den ansvarsfulle och så vidare. Det är bara påhitt. Påhittade könsroller som många trots allt tycker om och känner sig trygga i. Men jag tror inte att de är bra, för de begränsar så mycket.
Och ska man fila ner de sociala könsrollerna måste man börja med barnen, för det är där allt startar. Det är i barndomen tjejer bli tjejer och killar blir killar. Flickor och pojkar som genom föräldrarnas och omgivningens tal och förväntningar får sina roller tilldelade. Inte är det medfött att flickor tycker om rosa och glitter och pojkar svart och tufft. Att pojkar vill bli brandmän och elektriker och flickor sjuksköterskor.
Visste i förresten att pojkar har sämre ordförråd än flickor när de börjar skolan? Det har, som allt annat, med förväntningar att göra. Man förväntar sig att pojkar är vildare och otåligare, så man pratar omedvetet mindre med dem. Ger korta kommandon som Knyt skorna, istället för som till flickor förklara varför de måste knyta skorna och vad man ska göra när det är gjort.
Fast nu är det ju så, att många vill ha de stereotypa könsrollerna kvar.

Jag rekommenderar boken Ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2 för den som har barn, jobbar med barn eller som bara tycker att ämnet Barnuppfostran är intressant, som jag.
Det är ju det det handlar om. Att var och en ska få fler möjligheter, och inte begränsas av hinder som egentligen inte finns.

Jaha. Lite kort om vad jag tror på.
Väldigt kort.
Jag tror allt mer på kommunismen också, men jag känner mig inte tillräckligt påläst för att möta argument och invändningar på någon högre nivå, alltså utvecklar jag det inte vidare.

Bild: stock.xchng

12 kommentarer:

  1. Annika for president! Jag håller med i varenda stavelse! Även det om kommunism. (Kan inte heller bemöta argumenten att det aldrig har fungerat) Alla ska vara lika värda och ha samma chanser, möjligheter och förutsättningar. Hur svårt kan det vara???

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och minst påläst av oss alla är jag.
      Visst är det en jättefin tanke. Men är inte de kommuniststater som finns i dag typ diktaturer där människoliv helt saknar värde och oliktänkande förföljs tills de är utrotade?
      Jag tror vi gör bäst i att skapa en ny ideologi.
      Skulle vi (istället för att ta fram ett nytt trassligt statligt ekonomisystem) kunna bygga ideologin runt sakfrågan - mindre prassliga chipspåsar på biograferna till folket? :)
      Kramar

      Radera
    2. Inte krävs det diktarur för att kommunism ska fungera. Ta Marinaleda till exempel. Visserligen en by, men en by där kommunismen fungerar och invånarna röstar på den kommunistiske borgmästaren år efter år.

      http://casaannika.blogspot.com.es/2012/08/borgmastaren-som-stjal-for-de-fattiga.html

      Radera
  2. Påhittade könsroller, nej tack. Men jag tror inte heller man ska förneka att det finns skillnader.
    Kommunism är en vacker tanke men tyvärr finns det flera exempel på att det inte fungerar. Det gör inte kapitalism heller. Ytterligheterna kommer lätt fram i dåliga tider precis som rasism, antisemitism etc. Det finns det också exempel på i historieböckerna.
    Sanningen ligger väl som vanligt nånstans mittemellan tycker
    Per A-son

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skillnader finns, men de är få. DN publicerade en intressant artikel i ämnet: http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/man-och-kvinnor-ar-lika-som-bar

      Radera
  3. har inte lagt en beställning riktigt än (mest för att den inte fanns i pocket) men ska nog göra det. Jag ser hur min 4-åriga dotter håller på att transformeras till ett rosa monster och vet inte vad jag ska göra för att bromsa ned det. till viss del kommer det säkert hemifrån men dagis/andra barn o föräldrar är de stora bovarna. jämställdshetstanken som finns i Sverige existerar knappt här.

    Kommunism tror jag däremot inte på men en stor dos av socialism skadar nog inte!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Boken är verkligen bra, med en massa tips och tankeväckande kommentarer.

      Radera
  4. Spännande! Själv tror jag på Gud och är småanarkistisk, hur nu det går ihop. Jag är också för möjligheter att välja vad man vill göra med sitt liv, oavsett om man är man eller kvinna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är säker på att det går ihop alldeles utmärkt för dig! Var och en hittar sin levnadsmodell.

      Radera
  5. Jag gillar ditt boktips. Det finns en annan som jag också älskar. Ett barn föds med hundra språk men berövas nittionio. Italienskt ursprung. Ligger mycket i det. Vi vuxna bestämmer över barnen och lägger dem i färdiga mallar/former. Barnen förväntas att vara på ett visst sätt. Precis som du säger. Pojkar ska vara pojkar och flickor... Jag har ett kort på när jag har rosa manchesterbyxor och med en blågul tröja. Vilken färgsensation. Då var jag typ 14 år. Ingen retade mig för det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. ... men berövas nittionio. Bra sagt.
      Och barnen anpassar sig och formas efter våra förväntningar.

      Radera

ny gadget

ny gadget