Helg i Fuengirola

Vi har haft en sådan fin helg!

Vi åkte så fort Jesús kom hem från jobbet i fredags. Jag hade hållit Disa vaken för att hon skulle sova siesta lite senare, i bilen under den långa resan, och Jesús och jag turades om med att köra och att äta lunchbaguetter.
Han släppte av Disa och mig i Fuengirola, där vi träffade Carin och hennes son Iván, som är åtta månader äldre än Disa. Vi skulle nämligen bo hos dem under helgen..
Jesús körde vidare till Malaga där gruppen hade en spelning på kvällen.
Carin och jag träffades tack vare våra bloggar och det är tredje gången som vi ses.
Hon bor så fint med en liten grön trädgård och utsikt mot havet. Disa och Iván lekte och lekte, Disa hade redan i bilen pratat om att få leka med vatten med Iván, och det fick hon förstås. det fanns vattenslang och vattenkannor att fylla och en badbalja. En massa nya leksaker att leka med, mat som hon tyckte om, och det bästa av allt, innan Iván skulle gå och lägga sig (själv är Disa en nattuggla) blev det bad i badkar!
Nästa dag kom Jesús och Juan, sångaren i gruppen, och hämtade Disa och mig för att promenera lite i Fuengirola.

Tortilla och gazpacho-stånd på matmarknad nära den fantastiska leksaksaffären.

Vi gick till Casa Nordica, livsmedelsaffären med nordiska varor. Jag köpte knappt någonting, en liten flaska kall champis, en kexchoklad... Vi ska snart åka till Sverige ändå, men jag älskar att gå och titta på allt som finns.
Sedan gick vi till en fantastisk leksaksaffär! Tips till alla i Spanien som saknar bra leksaksaffärer! El Señor Globo Toys heter den, en liten butik med enbart bra leksaker. Det mesta i trä och tyg, roliga saker som man kan leka länge med. Jag hade tänkt mig en tygdocka, men den hade lite för lös nacke så det blev en lastbil med klossar och skruvar och spikar och verktyg, allt i trä. Samt något som ser ut som en tjock bok, men som innehåller små lådor att förvara minnessaker från första tiden med barnet. Och så köpte vi ett lejon som Disa ville ha.
Var sugen på en ficklampeprojektor med bildserier, träservisen som Disa lekte mycket med, magnetpussel och en massa annat, men det får bli en annan gång.
Vi åt lunch, och sedan blev Dis och jag skjutsade till Parque la Paloma i Benalmádena där vi träffade Sol som sol-Emma.

En ny bekantskap som det var roligt att äntligen få träffa. Vi har bara haft bloggkontakt innan. Hennes son var med, och vi gick runt i den härliga parken med tuppar och kycklingar och andra djur, och pratade och pratade. Disa fick en söt liten väska som Emma virkat åt henne samma dag. Det är spännande att träffa någon som man bara haft kontakt med via nätet. Det finns ju en riktig person bakom varje blogg också. Emma har berättat om träffen på sin blogg och skrivit så snälla saker, läs gärna här.

Sedan åkte vi hem till Carin igen, och det kändes precis som när vi fick komma tillbaka till Bortugal-huset, att det var så skönt att komma tillbaka.
Disa och Iván sprang runt nakna och lekte, Carin och jag pratade, vi åt middag och sedan kom höjdpunkten för Disa då barnen badade badkar. Som hon njöt!
Och det blev lite mer lek och läggdags och D och jag somnade snabbt.

Nästa förmiddag åkte vi hem.
Jesús och Juan hade varit på punkrockfestival i Almería på en märklig plats mellan plastväxthusen, som bara går att fina genom GPS, och det var visst den roligaste festval de någonsin varit på. Men de hade sovit i bilen och var trötta. Vi trängde ihop oss i vår lilla Renault. Förutom barnvagn och väskor hade vi dessutom med en gung-älg som vi fått, så det var saker överallt. Juan sov med huvudet på sovsäcken han hade i famnen och Jesús sov därbak med skötväskan samt leksakskassen som stöd.

Och sedan kom vi hem till heta Sevilla och jag blev så trött, så trött, och tröttheten håller i sig. Vet inte om det är värmen i sig, eller att inte kunna vara ute så mycket. Instängdheten. Och Disa är allvarlig och frågar efter Iván och vattenleken. Jag tog med henne till parken, vi hade med oss en hink som vi fyllde med vatten i dricksfontänen och lekte med detta, men det var väl inte detsamma att sitta ensam på en lekplats med mig som att springa runt med Iván, för allvaret släppte inte.
Synd att de bor så långt bort.
Jag skriver mest om Disa, men jag trivdes precis lika bra. Det var gott att vara där, att träffa Carin som jag gärna skulle träffa mycket oftare, och det var enkelt, inte alls obekvämt som det borde vara när man stannar en helg hos någon som man bara träffat två gånger tidigare.

Nästa helg åker vi iväg igen är det tänkt, ett litet födelsedagsfirande i förskott, i portugisiska Sagres.
Och helgen därpå: svala, gröna Sverige!