Jesús och Disa kom efter några timmar och vi åt middag på ett ställe.
Jesús berättade att hemma, innan de åkte, hade Disa för första gången lekt med dockan. Det började med ett vält glas och Disa som började bada dockan i det utspillda vattnet. Hon fortsatte med att torka dockan i ansiktet och ge napp. Jesús och hon hade bytt blöja med en pappersservett gång på gång.
Och när vi åt på en liten restaurang fick jag se det själv. Disa som matade dockan med bröd, gav henne juice med sugrör, torkade henne och pussade och kramade henne.
Jag tyckte att det var fantastiskt. Min unge har börjat leka med en docka! Hur kom hon på allt det där? Varken Jesús eller jag roas av dockor och har inte lärt henne några sådana lekar.
Det är väl sådant som alla barn leker... men jag tyckte att det var otroligt.
Visst är det där konstigt!
SvaraRaderaMånga säger att barnen är helt "blanka" när de föds, att det är omgivningen som formar. Det tror jag inte på, jag tror att man som barn har en egen fallenhet för vad man gillar eller inte gillar.
Sonen fick en docka bara för att han skulle få ha en, ville han leka med den så fick han göra det. Den var helt ointressant. Totalt.
En kompis har en flicka och en pojke, flickan äldst. När de var jättesmå tog pojken en barbie och körde runt den på rygg och lät "brummmm" som en bil. Detta var innan dagis och allt, han var jätteliten.
Jag tror också att barn har fallenhet för olika saker. Men jag är övertygad om att omgivningen formar mycket också, ofta omedvetet, men det går nog fram vad till exempel föräldrar och andra närstående gillar och ogillar även utan ord, och vissa saker uppmuntras nog mer än andra. Tror jag! Jag märker det på oss själva, att vi uppmuntrar vissa saker, som musik, böcker och rita till exempel, eftersom vi själva tycker om det.
Radera