- Vad då? Ja, och hans fru...
Pratar med Jesús när jag plötsligt hejdar mig, en tanke svävar förbi.
Hans fru? Hennes man? Har jag sagt det?
Jag känner och umgås med folk som är gifta!
Att jag har barn, partner, jobb, betalar skatt, hyr bostad i annat land, har kundkort, körkort... inget av det har fått mig att känna mig så vuxen (och gammal?) som denna insikt, att jag känner och umgås med folk som är gifta. Och att jag skulle kunna vara gift själv.
Eller känslan av insikten att jag är småbarnsförälder...det som jag tidigare bara sett på håll och tänk, "gud vad jobbigt -stackars dem". NU är jag mitt upp i det själv och tänker inte ens på det. Visst kan det vara krävande ibland men inte jobbigt och det mesta vägs ju upp av allt roligt och positivt! Kram /Hillevi
SvaraRaderaJa, det vägs upp!
RaderaDet är jättekonstigt att vi är småbarnsföräldrar. Svårt att fatta.
Jag då, som ÄR gift! Att jag räknas som vuxen...? Nä. Inte i min värld, inte inne i min skalle.
SvaraRaderaHehehe...
RaderaHahaha! Visst är det vuxet! Ibland kan jag börja tänka på allt sånt där och inse att man är vuxen! Det är så galet så! Mamma, fru, arbetande människa...ÄR det så HÄR det är att vara VUXEN? Hade helt andra föreställningar faktiskt :)
SvaraRaderaMamma... ja, jag har nog inte fattat än att jag är mamma.
RaderaJag hade nog också föreställt mig något annat, men är hellre vuxen än liten!
Själv känner jag mig supervuxen just nu. Det kan bero på att jag blivit trebarnsförälder, men det kan också bero på att mitt äldsta barn börjat skolan... finns inget som får mig att känna mig så VUXEN som att hjälpa till med matteläxan! Däremot gifte jag mig när jag var 22 (alltså inte särskilt vuxen!), så just det ser inte jag som någon absolut vuxengrej... inte jämfört med en matteläxa! :D
SvaraRaderaEtt barn i skolan - DET är vuxet! När jag är där kanske jag tittar tillbaka på det här inlägget och skrattar åt det där med gifta vänner, som inte kommer att vara mycket i jämförelse.
Radera