Går inte att ha tråkigt med en bebis

Den soliga söndagen tillbringade jag inomhus.
Jesús tog med Disa ut, de åket till konstmarknaden där han pappa säljer tavlor och åt lunch med föräldrarna och stannade där ända till kvällen. För att jag skulle kunna avsluta ett jobb samt beta av mejlhögen. Det är hemskt hur mejl har blivit liggandes obesvarade. Men det är så, min tid för egna saker är efter midnatt när Disa äntligen sover, och då är huvudet för trött och långsamt för mejlskrivning.
En del hann jag med.
Vad jag skulle komma till är att jag hade så himla tråkigt utan Disa och Jesús! Jag hade sett fram emot söndagen i ensamhet, men fy vad tråkigt jag hade. Det är första gången jag har haft tråkigt sedan Disa föddes. Med henne finns ingen tid att ha långtråkigt.