Picknick vid sjön

"Har ni inget annat för er än att åka till den där dammen och grilla" tänker ni nu, för i går var vi där igen.
Man måste passa på, snart är det för hett för att grilla, dessutom blir det förbjudet, så grillsäsongen är kort här.

Det bestämdes redan förra veckan , och sedan dess har det skickats meddelanden fram och tillbaka för att bestämma plats (jo, det blev La Minilla vid El Ronquillo igen) och mat. Särskilt maten har avhandlats. Och när vi kom fram dukades bordet upp.
Låt mig berätta: två sorters hemgjord empanada, två tortillor, ensaladilla rusa (krämig potatissallad), aliño, pizzarulle, gazpacho, färskt bröd, nötter, citronsockerkaka, fruktsallad, choklad, drycker som lades i en stor hink med is, kött och korv som grillades...

Pizzarulle förresten... Jag letade recept på utflyktsmat på nätet. hittade pestobullen, en variant av pizzabullen som tydligen förtjänar upprättelse? Jag förstod att pizzabullen är något som alla har haft med sig på picknick. Jag har aldrig ätit en pizzabulle, inte gjort någon eller ens sett någon, men receptet verkade enkelt. Det var det väl, men jag höll mig inte till det. Tomate frito är gott, jag tar lite till, tänkte jag, och pesto, varför nöja sig med en halv deciliter, varför inte ta hela burken? Inget att spara på! Det blev så mycket fyllning att det omöjligt gick att skära "bullarna", jag fick lägga in hela rullen i ugnen och hoppas på det bästa, och det blev riktigt bra.

Denna pantano är en viktig vattenreserv för Sevilla. Det är ingen naturlig sjö, utan en dalgång vars vattenflöde har täppts igen för att dalgången ska fyllas med vatten. Det är förbjudet att bada i en pantano eftersom man aldrig vet vad som finns på botten. I vissa fall kan man dyka på ett kyrktorn.
(nu händer det att man vissa heta dagar badar i alla fall. Bad lockar alltid här, men åtminstone jag var obekväm med blodiglarna i vattnet, så jag har bara gjort det en gång...)
I La Minilla är det ingen by som har dränkts, jag vet inte vad som fanns här tidigare, men den krokiga väg som leder ner hit tar slut vid vattnet och fortsätter på andra sidan sjön.

Det går en fin väg längs vattnet, och jag gick en bit på den.
Det blir alltid så när vi är här, att någon eller ett par går iväg, eller så lägger sig någon nere vid vattnet och funderar. Skönt att vara själv en stund.

Jag gick rätt långt, men stannande vid en klippvägg där jag hittade en perfekt stol i berget. Jag satte mig på den varma stenen och funderade på allt möjligt, och de flesta tankarna landade i trevliga saker som att reptricket sitter, att jag äntligen lärt mig blanda snyggt och att det nya korttricket funkar och att min lärare Faustino ska lära mig nya saker nästa fredag.

Disa blev så ompysslad och lekt med och hade så mycket att göra och se, att hon helt missade att sova.

Det tog hon igen på natten...
Som började redan när vi gick mot bilarna. Det var nästan helt mörkt, himlen var stjärnklar och Venus lyste så starkt att den speglades i vattenytan.