Svensk vår vs spansk

I Sverige ändras naturen och ljuset varje månad.
Jag älskar det.
Tidigare avskydde jag våren, jag blev deppig av den, men njöt när höstmörkret smög sig på.
Det har ändrats. Det är roligt att hitta krokus och tussilago, höra fåglarna, plocka vitsippor, sitta ute en stund, se hur ett efter ett av träden får löv, känna doften av våren. Och det där som börjar ännu tidigare, som man bara känner en aning av, trots att snön ligger kvar. Känslan av våren. En känsla bara.

I södra Spanien är det annorlunda. Här finns egentligen bara två årstider; sommar och vinter. Just nu pågår ett mellanting, och det är det som får kallas vår.
Vårtecknen här är helt annorlunda: Jag börjar gå på den skuggiga sidan av gatan istället för den soliga. Jag går upp på taket med nytvättat hår, och när tvätten är upphängd är håret torrt. Jag kan gå i kortärmat igen, men bara under dagen, för på kvällen är det fortfarande kallt. På vintern är det kallt hela tiden. På sommaren plågsamt hett dygnet runt.
Och det bästa vårtecknet: Apelsinblommorna blommar!
Det börjar med att man känner doften av en ensam blomma som inte syns, men den sprider doft när man går där på trottoaren, och man vänder leende ansiktet upp mot trädet och försöker upptäcka blomman. Nu är träden fulla med azahar, så fort man går ut sveps man in i denna underbara doft. Under ett par korta veckor pågår det, sedan har alla blommor fallit till marken. Det är ett vårtecken om något!

Fast i Spanien bestäms inte våren av apelsindoft eller känsla av vår. Nej, inte ens av temperaturen. Det är redan ett datum utsatt för när våren infaller.
Det skedde igår, den 20 mars (på grund av skottåret) klockan 14 minuter över sju. Vet tyvärr inte om det var på morgonen eller kvällen. Årstiden pågår i 92 dagar och 18 timmar, sedan kommer sommaren.