Lissabon dag två

Vi var tidigt uppe på söndagen och letade rätt på en buss som tog oss till stadsdelen Belém. Söndagar är gratisdagar om man vill avverka turistmåsten, och det ville vi, några stycken.
Första stoppet blev klostret Mosteiro dos Jerónimos med kyrka som man inte bör missa.

Klostret är ett fint exempel på  manuelinarkitektur. Allt är gjort med tanke på portugisernas nära relation till havet och sjöfarten. Pelarna i kyrkan ser ut som rep, klostertaket pryds av olika knopar.
Klostret lät Manuel I bygga alldeles i början av 1500-talet för att fira Vasco da Gama som nyss kommit tillbaka från sin strapatsrika resa till Indien.

Vi gick vidare mot monumentet Padrao dos descobrimentos. Det sattes upp för femtio år sedan för att hedra Henrik Sjöfarare som dog 600 år tidigare. På monumentet, som står alldeles intill floden, klamrar portugisiska kända sjöfarare, och mosaiken framför visar deras rutter.

Från monumentet är det inte långt till Torre de Belém, som är ett gammalt manuelinskt försvarstorn, ett sagotorn.

I området finns också ett par museer, men dem orkade vi inte med. Vi tog en titt på den berömda Antiga confetaria de Belém istället. Där står folk i halvtimmeslånga köer för att köpa små Belém-bakelser. Tipset för att slippa kön är att gå in och fika på plats, och eventuellt köpa med också, de frågar vid borden, men det var ingen kö när vi kom mitt under lunchtid, så vi köpte med var sin för att prova. Fick en liten påse med florsocker och en annan med kanel att strö över. Bakelserna var alldeles nybakta och varma, frasiga formar med en slags tjock vaniljkräm i men... inte riktigt min stil.
Det var munkarna vid klostret som vi besökte som hittade på receptet. Klostret låg i närheten av en sockerrörsraffinaderi, och i det såg munkarna räddningen efter den liberala revolutionen på 1800-talet när alla kloster stängdes och munkarna förvisades. Munkarna började baka pastéis för att överleva, och det är deras superhemliga recept som fortfarande används här i denna pastelaría.