Det vilar något ont över platsen.
Eller ett väderfenomen.
Vi skulle picknicka där igen i lördags. Fast inte vid bäcken utan lite längre upp i backen, där bord och bänkar finns utställda.
Det regnade.
Det har knappt regnat alls sedan förra våren, men i lördags skulle det regna.
Vi åkte dit ändå, jag och J och sju till. På grund av torkan (ironiskt va) är det förbjudet att grilla, vilket var planen från början, så vi tog alla med lite av varje. Det var filetes empanados, ensaladilla, couscous, hemmagjord falafel, migas, tortilla, empanada, kycklingsallad, bröd, chorizo, jamón, muffins med nutella och hasselnötter samt ett bakverk gjort på pumpa. Och en massa dricka och en hink med is.
Vi blev kvar hela eftermiddagen.
Sedan åt vi tapas på baren, där piraten hade fixat en riktigt bra blueskonsert.
Och sedan var det rockkonsert i rockbaren.
För att vara en så liten by händer det verkligen grejer...
Men det var inte bara regnet som påminde om den där picknicken. Utan även här fick jag en fästing. Bara en den här gången, men ändå. Visst är det märkligt när man inte ens har varit i närheten av någon växtlighet? Satt den på bänken och väntade?
Jag hatar fästingar. Om man någonsin har haft hund så avskyr man verkligen fästingar. Men jag kan tänka mig att livet som fästing har sina utmaningar.
SvaraRaderaDu får tänka på att fästingar har väldigt små hjärnor. Nästa gång du skickar en picknick-inbjudan till en fästing så får du vara tydlig med att det anses lite oförskämt att mumsa på andra picknick-deltagare :)
Alltså, jag skulle väl inte säga att jag skickade henne en inbjudan precis...
Radera