När jag läser kommentarerna till det här inlägget, verkar det som att det är olika svårt att ge medicin till barn.
Jag känner att Disa är en svår en.
Jag tror inte att det är smaken det handlar om, utan just att det är medicin och att hon måste ta den.
Gapa och svälja finns inte på kartan.
Vi har försökt allt. Övertalning, blanda med annat (mycket svårt, eftersom D äter så lite att det är ren tur om händelsen att hon har lust att äta en sked yoghurt etc, sammanfaller med att det är dags att ta medicin. Ja, ren tur om hon har lust samma DAG som hon ska ta medicin.
Prata om saken funkar inte. Övertalning går inte. Inte heller muta, inte hot, inte att hon får ta den själv. Enda möjligheten att få i Disa medicin är att vi är två: en som håller fast henne och en som försöker pricka in doseringssprutan bakom hopknipna läppar samtidigt som D skakar vilt med huvudet. När det kommer in en skvätt spottar Disa ut den. Dra upp ny dos, nytt försök, nytt spotta ut, "Svalde hon något? Fick hon i sig något?". Skrik, gråt, sparkar och slag. Nytt försök. Vi använder mängder av hushållspapper när det är dags för medicin eftersom den hamnar på många ställen över oss alla tre. Måste tvättas av med vatten senare, eftersom Disas mediciner är så klibbiga.
Det är hemskt, för hur sjuk hon än är, om hon inte ens har orkat vända sig i sängen, så kämpar hon av alla sina krafter för att slippa undan.
Suppositorium då, föreslog flera. När Disa var lite mindre fungerade det fantastiskt bra, flera gånger. Nu går det inte det längre. De sista gångerna var så traumatiska att vi bestämde oss för att aldrig mer försöka oss på det. Disa skrek Nej Nej Nej allt vad hon orkade, gjorde allt för att slippa undan, återigen var en tvungen att hålla fast medan Disa sparkade, skrek och kämpade för allt hon var värd, den andra försökte trycka in tabletten, och hela behandlingen var till slut så jobbigt att jag blev illamående och gråtfärdig, och Disa rädd så fort någon kom uppför trappan eftersom hon trodde att denne skulle komma med en ny tablett, och vi fick inte komma i närheten av rumpan.
Aldrig mer.
Hellre doseringssprutan i munnen.
Vad har ni för erfarenheter av att ge barn medicin?
Min son är också en svår en... det enda som funkade var att hålla fast, tvinga. Men vi har haft tur och inte behövt medicin så ofta eller jag valde till slut att inte ta medicinen (febernedsättande, hostmedicin etc). Suppar funkade aldrig heller... Min lille vägrade bajsa i långa perioder när jag försökte sluta med blöja/börja med potta och då köpte jag sånna men oj, så mycket tårar och det gjorde ont i hela mig att tvinga. Som tur var bestämde sig ungen (efter x antal ggr) att det var bättre att försöka gå på pottan än suppar så det löste sig...
SvaraRaderaJag försökte även blanda medicinen med mjölk, saft, juice etc men det gick han aldrig på...
Stackars liten! Hoppas hon inser att medicinen hjälper henne att slippa ha ont. Styrkekramar! Heja!
Vad jobbigt! Jag känner igen mig!
RaderaDet är hemskt att behöva tvinga!
Vi har nog inte haft problem med medicin. Han har precis tagit blodprov idag utan problem, suppar har funkat, andats i mask, Alvedon gillar han okej, sprutor okej, det enda som inte funkat var tablett som han inte alls klarade av att svälja utan dâ fick han spotta ut den? Men jag vet inte; vi har aldrig försökt lura eller tvinga eller hâlla fast? Utan övertalat och berättat. Sedan bara väntat ut att han tagit medicinen. Ingen mat, ingen tv , ingen lekpark, ingenting alls innan man tagit sin medicin, utan bara väntat ut honom tills han sagt okej jag vill ha den, och lockat med nya leksaker, eller godis när det varit blodprov... Visat och berättat i förväg exakt vad som ska hända. Det kommer att göra lite ont, men det är bättre att ha lite ont än att vara jättesjuk. Det gör ont ungefär som om jag skulle nypa dig eller riva dig... Du behöver inte titta utanvi kan läsa saga. Men barn är olika, tycker det verkar väldigt vanligt att det är problem, vet att sjukhusen använder film, presenter och glass själva, och om hon nu redan vet om att hon avskyr medicin och att svälja saker överhuvudtaget ja dâ är det ju kanske inte sâ konstigt med hennes reflux o s v att detta är svârt för er. Men min unge är ganska infektionskänslig! Haft förkylningsastma sâ han blir jätteofta sjuk och riktigt ordentligt sjuk! Ingen dans pâ rosor det heller :o)
SvaraRaderaUsch, vad jobbigt. Vi har haft tur, för D blir sällan sjuk och behöver sällan medicin. Kanske därför som hon inte har vant sig?
RaderaJag är inte främmande för mutor och lockelser när det gäller medicin. Än har det inte gått bara. Kanske med tiden fungerar det att vänta ut också.
När det gäller blodprov håller jag med, förklara, vara ärlig, inte luras och säga att det inte gör ont, för det gör det ju oftast, litegrann. Men det går snabbt över.
Ja och vi har ocksâ undvikit allt obehagligt sâ mycket det gâr. Astmamedicin och antibiotika och blodprov och vaccin det mâste man ju oftast ta och springmaskmedicin... Fast i Frankrike skriver de ut antibiotika alldeles för ofta sâ det ger vi inte heller om jag inte tror att han skulle fâtt det i Sverige typ... Inte för säkerhets skull som här. Hostmedicin har vi nästan aldrig gett och inte kortison heller. Ipren eller Alvedon när man har över 39,5 grader. Men lagom feber tycker jag bara är bra. Dâ hâller han sig lite lugnare och jag kan lättare se hur sjuk han faktiskt är? Men det är jättesvârt. Önskar att jag hade en barnläkare i familjen. Just att veta hur sjuk han är och vad det kan vara...
SvaraRaderaHahaha! Jag har läst om febersjuka barn, som blir kramiga och lugna och mysiga. D blir jättedålig med bara lite feber. Så dålig att vi itne tvekar att ge febernedsättande, för att hon ska få sova lite, till exempel.
RaderaHon har ju sällan varit sjuk så vi har inte behövt ta ställning till antibiotika, men här delas det ut rätt frikostigt. Hostmedicin har hon inte eller fått, trots starka påtryckningar från släkten om att vi måste besöka läkare när hon har hosta.
Håller med, vore toppen att ha en barnläkare i familjen! Det är jättesvårt med sjuka barn, särskilt när de är små och inte kan förklara.
Har ni provat att låta någon annan ge henne medicin? Äter hon bättre när ni inte är med?
SvaraRaderaJag kommer nog inte med något nytt precis då ni känns som de mest lyhörda och fina föräldrar på nätet men jag tror också mycket mer på att prata och förklara. Argumentera. Som sagt, det är inte livshotande medicin så om hon inte vill ta den, låt det vara.
Även om hon är liten så förstår hon så mycket mer. Respektera och lita på hennes nej så blir det förhoppningsvis enklare för henne att förstå och gå med på att göra det ni ber henne när det är ett absolut måste.
Har inte provat att låta någon annan ge medicin, eftersom vi inte har någon annan som kan göra det.
RaderaHon äter sämre när vi inte är med (ingenting alls), utom på förskolan, där hon tycks äta bra på egen hand.
Jag tror också att hon förstår väldigt mycket, trots att hon är så liten. Ofta fungerar det att förklara och berätta. Fast itne med medicinen :-)
Vi är tyvärr varken mer lyhörda eller bra än några andra föräldrar, ibland känns det som att jag befinner mig på botten på skalan över föräldraskap, men ibland går det bra också. Alla gör nog så gott de kan. Är bra respektive dåliga på olika saker. Jag tror att jag blir bättre och bättre på att vara mamma. Jag hoppas det.
Helt omöjligt. Fick hålla fast en skrikande och fäktande liten unge och spruta in medicinen halvt om halvt med våld. Jättebesvärligt. Tror tom det står i mitt barns journal sen när vi låg inne vid ett tillfälle. Men idag är hon glad, välfungerande och äter medicin vid behov :-)
SvaraRaderaforts...Och det spelade ingen roll vad den smakade eller vem som gav den. Vet att vi fick beröm av sjukhuspersonalen för att vi vågade ta i. Hon behövde ju medicinen.
RaderaPuh. Det finns fler. Skönt att det går bättre nu!
Radera