Matmarknad, trots, Lissabon

Jag skulle skriva något om söndagen, men så hade någon... en trotsig kväll (/dag/helg/månad...er) och när tålamodet är helt slut är det bäst att gå iväg innan det slutar illa, så det gjorde jag.
Och nu kommer jag inte ihåg vad som var bra med söndagen. Har stängt in mig i ett rum medan J lägger Disa, och väntar på att höra henne skrika och banka på sovrumsdörren när som helst, för det betyder att Jesús har somnat och jag måste ta över.

Jag får lägga in bilderna så jag minns vad jag ville skriva om.


Jo, just det! Marknaden!

Jag skulle åka till Fuenteheridos en mil bort och köpa vild oregano som invånare där plockar och säljer under ett par höstmånader på helgmarknaderna. Jag kände på mig att det här var sista chansen jag hade. Vildvuxen oregano som är så gott! Smakar och luktar... parfymerat?
Men skulle jag hinna? Jesús åkte iväg på konsert i Córdoba med kompisar på lördagskvällen och sov i Sevilla, oklart när han skulle komma hem med bilen.
Vi pratade i somras om att ibland åka iväg på egen hand och göra något kul. Det här blev Jesús grej nu, jag planerar att åka en helg till Lissabon (!!!) själv någon gång efter julhelgerna.

Men han kom lagom till lunch.
Jag åkte iväg på min oreganotur.

Fuenterheridos var som alltid härligt att komma till. Bäcken, höstlöven, husen och fulla uteserveringar.

Marknad. Men en ovanligt stor marknad! Visst ja, det var ju Feria de la Castaña hela veckan! Att vi inte hade åkt på det här tidigare!
På torget och runt den lilla rondellen fanns stånd där det såldes hantverk, leksaker, smycken, en korgmakare satt och flätade korgar som han sålde, och så fanns det mat förstås! Till Fuenteheridos åker man inte bara för att vandra och plocka svamp, man åkler hit för maten! Och nu kom alla godsaker ut på gatan. Det var bröd och bakverk, oliver, viner, olika sorters honung...

... chokladkräm och andra produkter med kastanjer, korvar och skinkor av ibericogrisen (det här är bästa stället för sådant kött!), hemkokt dulce de membrillo, hasselnötter, valnötter, mandel, olika sorters fårostar, äpplen...
Allt lokalt från trakten.

Oreganoförsäljaren var där (mycket riktigt sista helgen för året), öste upp torkade oreganoblommor från en stor glasburk. Och jag kunde inte låta bli att köpa ett par påsar russin och torkade fikon, och var på vippen att köpa en dulce de membrillo, möjligtvis den godaste jag smakat, men jag motstod den.
Och sedan hamnade lantbröd och äpplen i påsen, det Jesús hade beställt, och ett kilo valnötter, och tre böcker om naturen och byarna i Aracena-bergen som fanns i en nyöppnad butik vid torget, det festliga torget som hade dekorerats med garn- och stickprojekt.

När jag kom hem var Disa och Jesús klara att gå ut. Vi skulle ta en titt på ostmarknaden bredvid som under veckan sålt mängder av lokala ostar, men de höll på att stänga (vilket inte gjorde mig, som inte äter ost, något), så vi gick vidare till teatern där en fotoutställning med bilder från rehiletes-festen fanns.


En riktigt bra söndag, minns jag nu när jag skriver.
Inlägget påbörjades förresten i söndags, men fick avbrytas när Jesús knackade på dörren, eftersom han inte hade mer tålamod till läggningen.