En levande gran!

Jag trodde aldrig att jag skulle få uppleva det, men nu har vi en levande julgran här i Spanien!
Några dagar före lucia la en person ut en bild, i facebookgruppen för nordbor i Sevilla, på granförsäljning på Leroy Merlin.
Kunde det verkligen vara sant? Försäljning av riktiga julgranar?
Det var dagens stora nyhet. Jag måste ha en gran! En gran! Jag vill inte ta fram den plastiga, ledsamma saken i år igen!
Man åker kanske inte åtta mil för att köpa julgran, men några dagar efter det här var det luciafirande i Sevilla, och det åker man åtta mil för, så vi gick in på Leroy Merlin före lussefesten.
Några granar stod redan vid ingången. Jag fattade först inte att de var riktiga. Inte Nikki, som var med, heller, så hon började lukta på dem. Jag med. Vi stod och luktade på granarna för att försöka utröna någon grandoft, tills jag såg hur vakten tittade, då tog jag ett steg tillbaka. Samtidigt upptäckte Nikki att granarna barrade, så det avgjorde saken. Det var riktiga granar.

Jesús är så emot levande julgranar. Han tycker att det är ett fruktansvärt slöseri att köpa ett träd och kasta ut det efter en månad.
Det är det ju. I sak har han rätt. Jag håller med helt. Särskilt här i Spanien, Andalusien, där det knappt finns skog. (Undrar var de här granarna kommer från?)
Men jag ville så gärna ha en riktig gran, det var så längesedan.
Så det fick bli så. Jesús var mest bekymrad över hur vi skulle få in en gran i vår pyttebil utan bagageutrrymme eller takräcken. Men jag frågade i kassan, och vi skulle få lämna tillbaka granen om vi inte fick in den i bilen.
Men det var inga problem. Vi klämde in den i passagerarsätet där fram, böjd mot taket, och tryckte in två vuxna i det lilla baksätet bredvid Disas bilbarnstol.

Eftersom man inte har riktiga granar här (granar hör inte ens till den spanska jultraditionen, även om de blivit allt vanligare) vet folk nog inte hur de ska tas om hand. Inne i affären låg en stor hög med granar med nät om, staplade på varandra. Stammen har sågats till så att den ska passa en medföljande julgransfot i plast. Något vatten har väl träden knappast fått på länge, så den stackare som vi tog hem hade ett par bruna kvistar och barrade en del.
- Vi får ställa den i vatten när vi kommer hem, sa jag, vilket gjorde Jesús väldigt förvånad. Behöver en gran vatten??

Och vatten fick det bli.
Det regnade, lämpligt nog, när vi kom hem, så jag bar ut granen i pation, ställde den i en vattenfylld kruka, klippte loss nätet och lät det regna på den.

Nu står den i hallen och sprider julglädje och, faktiskt, lite grandoft!