Påskresan - Coimbra

Från en världsarvstad till en annan.
Nästa besök på påskresan blev Coimbra i Portugal, som precis som spanska Cáceres är med på Unescos världsarvslista.
Och man behöver inte gå många steg innan man förstår varför.

Men låt oss komma i stämning innan vi fortsätter. Det gör vi med en av Portugals mest omtyckte, poetiske musiker; Zeca Afonso (1929-1987) som skrev sång efter sång i protest mot Salazars diktatur.Zeca bodde ett tag mittemot Coimbras gamla katedral, och i staden hör man gatumusikanter spela hans låtar.
Lyssna på Eu fui ver a minha amada, eller den korta Mulher da Erva, båda från skivan Cantigas do Maio.

Staden med det vackra namnet ligger vid floden Mondego.
Vi ställer bilen på den stora parkeringen på andra sidan floden, får en skymd av Sasta Claras klosterruin som tyvärr är stängd så här dags, men vi får istället ett finfint läge för att se staden klättra upp över kullen.

I centrum sitter folk på uteserveringar med så frestande bakverk att man måste stanna och titta.
Vi kommer fram till kyrkan med den märkliga porten; Igreja da Santa Cruz.
Inne är väggarna fulla med blåmålad kakel med bibliska motiv, som ofta i kyrkorna här, och högt upp på väggen sitter en underbar, röd orgel.

Vi tar till vänster och kommer genast in i en sluten värld. Det känns nästan som om en port stängs bakom oss och vi är inne i ett virrvarr av smala, smala gator med höga hus på alla sidor.

Här bor folk, vanligt folk, det hänger tvätt längs väggarna, finns frukt- och grönsaksbutiker, blommor, och massor av underklädesaffärer och soporna ställs längs väggarna på kvällarna.
Och här står ett knubbigt 1500-talshus mellan modernare byggnader.

Coimbra
Coimbra
Jag är i Coimbra
Jag går i Coimbra

Smakar på namnet, inget namn kunde passa bättre till den här staden.

Vi vill upp för berget, men att ta gångvägen upp med barnvagn är lika med döden så vi tar en liten buss istället.
Väl uppe är vi väldigt glada över att ha barnvagnen som ursäkt att slippa gå upp.

Coimbra är som sagt en universitetsstad, och här uppe ligger byggnaderna, gamla och nya. Universitetet grundades 1290 och är därmed ett av Europas äldsta.

För en inträdesbiljett kan man klättra upp i tornet, som måste vara Coimbras högsta punkt, se ett vackert kapell (tror det är värt besväret efter det lilla jag såg genom dörren) och gå in i det gamla 1700-talsbiblioteket. Vad ska jag säga om det? Googla bilder på det så förstår ni varför jag ångrar att jag inte gick in.

Här uppe på kullen  ligger den nya katedralen med målad keramik från "vår" stadsdel  Sevilla; Triana (av den anledningen har Jesús pappa velat åka till Coimbra), annars är det den gamla katedralen från mitten av 1100-talet som bör besökas.

Tips till dig som vill besöka Coimbra: Använd knapparna vid övergångsställena när du vill gå över vägen, annars kan du bli stående läääänge och vänta.