Tapasrunda, färskvin, balett

Jag tänker på regn och tvätthögar och kläder som inte torkar och börjar lukta, men det är lite... tråkigt att tänka på... Så jag skriver om helgen istället. Låt oss låtsas att det är helg igen!
Lördagen började väldigt bra, för kvällen innan hade jag fått nys om var det är utförsäljning på Roscónes de Reyes (Ibense på Avenida de la Constituición, där katedralen tar slut), 5 euros för en liten, 7 för en stor.

Vi åt alltså Roscón till frukost! Det kändes busigt och hemligt och otillåtet. Får man verkligen äta sådant efter trettondagen? Jag frågade Jesús som håller hårt på traditionen. Den femte januari, till exempel, ville jag gärna börja med vår (första) roscón som efterrätt efter lunchen, men det gick absolut inte, för det kan man inte äta förrän efter man sett Reyes Magosparaden, alltså på kvällen! Eftersom det regnade och paraden såg ut att ställas in, gick han med på att smaka tidigare.
Men inga problem nu, tydligen.
Det var en lång utvikning om vår frukost.
Därefter (sen frukost) åkte vi till ett litet ställe utanför stan, som är så litet att det inte finns skyltar dit ens i närområdet. Man får följa skyltarna till en mataffär istället.
Här, i Villanueva del Ariscal, brukar ett par vänner hålla till på helgerna, och vi hade länge pratat om att åka dit för en barrunda.
Till Villanueva åker man för två saker: för att äta traditionell mat på traditionella barer, eller för vinet.
Jag åkte för maten.
På det första stället; Melao, lagas visst utsökt inälvsmat, sådan som man inte hittar på barerna i stan längre. Leverkorv, komage, njure, blodkorv och sådant. Jag är löjlig med sådant och beställde vanliga  chicharrones och griskind i sås och åt lite av Disas torsk-buñuelos, de andra njöt av den bästa inälvsmat de upplevt tydligen.

Det är lite speciellt att äta på ett sådant ställe. Det är jordgolv, traditionella jordbruksredskap och svartvita foton på väggarna, enorma tankar med... mosto, uppptäckte jag när vi skulle gå. Vi köpte med två enlitersflaskor med mosto, en till Jesús, en till hans pappa som älskar mosto. Mosto är ett alldeles färskt vin. Det är nu den ska intas, och bästa platsen är byarna omkring Umbrete och Bollullos.

En kille drog fram en plastslang som satt uppe på en av jättetunnorna, öppnade en kran och fyllde våra båda petflaskor. Drygt två euro flaskan.

Om nästa bar som vi gick till finns inte mycket att säga, mer än att den var mysig, hade två eldstäder och att Disa var mycket trött, och ni som har småbarn vet vad det innebär att vara med ett mycket trött barn på ett matställe. Men hon hittade en kompis och fick en chokladpeng med Peppa Pig av hans mamma.
Efterrätt intogs på ett kafé snett mittemot. Varm choklad, kaffe, marängbakelse... Och Disa somnade sittandes i vagnen (!).

Söndagen. Romeo och Julia på La Maestranza.
Wow.
Och Dance of the Knights är så vacker. Och pampig.
Wow.
Jeús kan det här med julklappar.