Den bästa stunden på dygnet är förmodligen när jag går och lägger mig och kryper ner under täcket bredvid mitt lilla barn. Jag låter alltid nattlampan vara tänd en stund för att kunna ligga och titta på henne.
Hon är så vacker. Det där lilla ansiktet. Jag tittar och tittar och ler, studerar ögonfransar och läppar, stryker med fingret över ögonbrynet, kinden, näsan, hakan, tar försiktigt hennes händer i mina, pussar de små fingrarna, lägger kinden mot hennes hår, leker med någon korkskruvlock. Tills hon börjar röra på sig, lägga sig på andra sidan, vända tillbaka och råka krypa intill mig av misstag, jag älskar misstaget, håller om henne och njuter tills hon öppnar ögonen till hälften och tittar allvarligt på mig, aldrig ett leende, då släcker jag genast lampan för att inte väcka henne på riktigt. Jesús har jag redan väckt, det är en del av min nattritual, inte meningen förstås, men han är så ljuskänslig, och då viskar jag alltid titta på henne, se och visar med blicken mot det varma barnet mellan oss, och han somnar om och jag fortsätter att titta och röra tills Disa vaknar till hälften och jag släcker lampan. Och så somnar jag med en arm om henne, hennes fötter mot mina ben, en liten hand letar sig upp till mitt ansikte, som för att känna min närvaro...
Samsovning måste vara det finaste som finns. Vi tänkte aldrig samsova, var lite motståndare till det, men det blev så med denna svårsövda unge. Jag kommer att sakna henne förskräckligt när hon sover i egen säng.
Precis vad jag tänkte i natt. Jonna kom hem sent från dansträning (kvart i elva) och ville krypa ned hos mig. Hon ligger nära nära och är varm och tung som en liten griskulting. När hon vaknade lade hon armarna om mig och suckade lyckligt. Jag sa att när jag blir gammal kommer jag att tänka att det bästa av allt i livet, det var att sova intill Jonna och få en morgonkram när hon vaknade. Jag ska alltid sova hos dej mamma, sa hon. Haha!
SvaraRaderaÅh! Varm och tung som en liten griskulting. Det ska jag komma ihåg.
RaderaÅh precis så tycker jag! Känner verkligen ingen stress att I ska flytta över i egen säng! Nu sover han dessutom hela nätterna och fungerar som en liten kamin och värmer upp den annars kalla sängen. Mysigaste som finns!
SvaraRaderaHaha! Det lilla barnet värmer upp den stora sängen :-) Min lilla vägrar ha täcke över sig, sparkar av det i sömnen till och med, så hennes värme försvinner iväg.
RaderaJa, det är så fint! Men med tre barn (varav två ofta sover en del av natten med oss, den äldsta dessutom ibland på morgonkanten) borde vi ha en bredare säng för att sova gott... och ändå, med mörbultad rygg och styva axlar, får jag nästan panik av att tänka på när jag blir gammal och inte har någon liten som ligger och snusar bredvid mig i sängen medan jag sover.
SvaraRaderaTre barn i sängen :-) Jag tänker också att vi borde ha en större säng, ändå har vi bara en liten unge. 135 centimeter är standardmåttet för dubbelsäng här.
RaderaDet kommer att kännas väldigt tomt och ledsamt utan min lilla bredvid, när den dagen kommer.
Jag älskar samsovning. När vi flyttade till större och dottern var 2,5 år fick hon eget rum. Vi köpte en stor säng till henne på en gång så om hon ropar på oss på nätterna så kommer vi till henne och kryper ner där. Man sover bekvämt resten av natten och hon vill hellre sova i sin säng än sova i vår säng. Det var för övrigt inga problem alls för henne att börja sova själv. Vi köpte sängen, la i fina lakan och på kvällen frågade jag var hon ville sova. Med mamma och pappa eller i nya sängen. Hon valde nya sängen och har sovit där sedan dess.
SvaraRaderaVad fint att hon valde att sova i sin säng själv.
SvaraRaderaOch att ni fortfarande samsover ibland.
Sov ni tillsammans innan hon fick eget rum?
Ja tills hon var 6 mån sov hon emellan oss. Sedan ställde jag en spjälsäng bredvid vår säng, tog bort ena långsidan och köpte en måttbeställd skumgummi rektangel och lade emellan i "glappet", så det blev som en enda stor säng. Ibland låg hon i sin hörna och ibland rullade hon iväg mot oss. Det fungerade perfekt.
RaderaVilken bra lösning!
Radera