Vi fick ett datum.
Den 24 juli klockan åtta på morgonen ska vi vara på sjukhusets akutmottagning för att bli visade upp till förlossningen. Där ska förlossningen sättas igång med några tabletter är det sagt.
Det kan visst ta rätt lång tid, så vi har blivit uppmanade att ta med tålamod och böcker.
(Ulla, om du har några fler Anne Holt-böcker eller andra bladvändare tror jag att det är dags att skicka dem nu!)
Dagen innan ska jag träffa någon... hm... bedövnigs/nedsövningsspecialist för att se vilken slags bedövning och nedsövning jag tål om det bli aktuellt med kejsarsnitt.
Första reaktionen: Inte två veckor till. Jag orkar inte det här i TVÅ veckor till!
Andra reaktionen: Jag slipper dropp i handen. Enligt läkaren i alla fall. Det kan verka hur fånigt som helst, men där försvann en av mina stora rädslor. Det var med en kanyl i handen som jag fick nålfobin.
Barnet är jättestort. Tre och ett halvt kilo nu i vecka 36. Om två veckor väger det 4,2 kilo om det fortsätter att växa i samma takt. En stor klump som ska pressas ut alltså.
En följd av min diabetes.
Av samma anledning har jag visst extra mycket fostervatten i mig, vilket också gör att magen är jättestor.
Läkaren var så bra. Det var inte den vanliga på högriskmottagningen, den otrevliga, utan den här var bra. Eller helt vanlig kanske. Han svarade på frågor. Han informerade. Så där ni vet som man gärna önskar att läkare ska göra.
Han sa dessutom att jag kan sluta ta de blodförtunnande sprutorna.
Hjärta i kanten till den här alltså:-)
Skönt att ha ett datum. Jag slutar jobba nu.
Tiden som är kvar ska vi göra roliga saker, vara en del på kusten (hettan har kommit tillbaka till Sevilla), öva massage och andning och fixa det som inte är klart än inför barnets ankomst. Fual rummet till exempel. Vi är i Spanien och det lär strömma till besökare.
Hur många nya besvär hinner komma på två veckor?
Det senaste är att allt är obekvämt, att sitta, stå och ligga ner. Förut till exempel var det bara benet som gjorde ont när jag låg ner. Nu tappar jag luften helt när jag lutar mig bakåt, lägger mig eller sätter mig upp. Gissar att det är jättebebisen som hamnar på lungorna kanske. Samma sak när jag vänder mig i sängen. När det går, vill säga, ibland gör det så gräsligt ont i magen att det är omöjligt.
Alltså den här sista tiden är inte kul. Verkligen inte.
jupp, sista tiden är hur pestig som helst. Men, du har tur, du vet NÄR det blir och du slipper gå på övertid. När det där j-a bf-datumet är passerat är varje dag som en vecka. Jag lovar, det är som att tiden stannar totalt. o jag vet, båda mina gick ju över tiden. Attans ungar! :D
SvaraRadera24e asså. Det blir spännande att vänta på blogginlägg då. :)
*kramar*
Det sägs så, att de där dagarna man går över tiden känns precis hur långa som helst. Jag är glad över att ha mitt datum!
RaderaÅh vad spännande och vad skönt att veta NÄR så du kan börja nedräkning på riktigt! Jag förstår dock precis hur det känns med TVÅ veckor till, det känns som en evighet men försök att vila och njuta av det du kan, äta bra och göra sånt som du inte kan göra sen, som läsa och se på film (det kan man sen också men det blir inte så mycket av det...) Låt dig inte skrämmas för mycket av den beräknade vikten, till mig sa det att min I vägde 4,8 kg men han vägde 4,3 kg när han kom ut. Så det är ingen exakt vetenskap. Barnet har det bra där inne och det är inte nödvändigtvis besvärligare att föda ett stort barn. När hen väl är ute är det faktiskt väldigt skönt att ha ett lite rejälare barn som man inte behöver känna att man måste hantera som det vore av porslin. Så det finns fördelar! Ánimo!
SvaraRaderaDet känns toppen att ha ett datum, och nu är det verkligen nedräkning. Jag vet ju precis när det blir. Även om vi inte vet vilken dag barnet kommer, men i alla fall när det börjar. Klart att det finns fördelar med stora bebisar! Och jag har hört det från andra, att det inte behöver vara besvärligare att föda fram en stor än en liten. 4,8, det är en siffra att bli lite skrämd av ändå... Skönt att det gick bra, och att han ändå vägde lite mindre!
RaderaÅh, vad spännande! 24 juli 2014, vackert datum. Vad kul att fylla år mitt i sommaren, det blir säkert många födelsedagsfester på stranden i Huelva. Hoppas tiden blir uthärdlig med bra böcker. Kram!
SvaraRaderaJesús är mest glad för att barnet kommer att födas under La Velá, Trianas stora stadsfest. Stor symbolik i det, menar han:-)
RaderaDatum! Hurra!
SvaraRaderaNu är det snart-snart-snart!
Kram
Nedräkning på riktigt!
RaderaMen HURRA, bara 10 dagar kvar! Oj oj vad jag kommer tänka på dig.
SvaraRaderaGraviditet alltså, endast ett nödvändigt ont... Förutom all skit minns jag de där sista veckorna - kunde bara sitta och sova. Gick 4 dagar över tiden. LYCKAN när värkarna satte igång...!
Fy farao. Och dessutom gå över tiden.
RaderaJag fattar äntligen det där med att man ser fram emot förlossningsdatumet!
Spännande! snart dags!! Skönt att veta också på nåt sätt, att dagarna är räknade och att det inte finns risk att gå över i flera veckor :) Visserligen känns det väl fortfarande som en mindre evighet, men en evighet med ett finit slut!
SvaraRaderaVerkligen! Jag längtar efter att det här ska ta slut!
Radera