Staden Tarija är Bolivias utpost i söder. Ligger inte så långt från Argentina, och kulturen här har mycket gemensamt med den argentinska.
Staden är inte vacker.
Den är ruffig, ganska stor och inte ett dugg tillrättalagd. Här finns inga sevärdheter, inga vackra byggnader, inga tjusiga stadsdelar.
Men jag gillar staden.
Den är som den är, helt enkelt. Det är svårt att hitta i den, det finns inget självklart centrum, gatorna ser likadana ut, överallt. Det är därför det är så lätt att komma vilse.
Ojämna, tegelhus med konstiga tillbyggnader. Stora löshundar på gatorna.
Massa småbutiker; familjer som tar hem basvaror och öppnar ett fönster att sälja genom.
Tarijas salteñas är de bästa, godaste man kan äta.
(Jag har ätit tre stycken nu på förmiddagen samt en söt empanada med marängkram, och hoppas, hoppas att mättnadskänslan ska lägga sig innan jag åker hem for lunch).
Min familj bor i en av ytterkanterna av staden. Det är det näst sista huset innan landsbygden tar vid. Nedanför finns en flod som är torrlagd stora delar av året.
Man går över en bro och hoppas att inget fordon ska åka förbi, för det är mycket torrt just nu, och varje bil orsakar stora dammoln som ryker över en. Landskapet ar kulligt, med döda, torra växter, och runt omkring höjer sig blånande bergstoppar. Tarija är omgärdat av berg.
Bussterminalen i Tarija är den bussterminal jag tycker bäst om här. Den är utomhus, färgstark, med massa folk och försäljare. Det är roligt att vara där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar