Med Jesús i La Paz

Så kom han då, äntligen! Jag hade redan installerat mig på vårt boende och tog på eftermiddagen en micro upp till El Alto och flygplatsen.

Det var väldigt skoj att ha honom här, lite konstigt först kanske. Vi åt lamaköttsmiddag och tog en promenad på kvällen, men en kort en för vi var väldigt trötta båda två. Jag efter min jobbiga natt på bussen, Jesús efter att knappt ha sovit på två dygn.
Jesús är som han är, och hade därför ett helt miniapotek med sig i ryggsäcken. Och plockade fram ett par illröda kapslar som skulle reparera min mage.
Och den har verkligen blivit bättre.
Skönt att ha honom här.
I morse åkte vi till bussterminalen och köpte biljetter till Uyuni och lämnade bagaget där.
Planen var att se Tiwanaku idag innan bussresan, men det blev inte tid till det. Så vi har promenerat i La Paz hela dagen istället.
Vi satte oss vid ett litet bås och åt salteñas och drack dricka med sugrör, och J blev stormförtjust i dessa godsaker. Tur det för han fick äta nästan hela min salteña förutom sin egen. Magen ville inte veta av något sådant.
Sedan har vi promenerat runt i marknadsområdena, bestigit obestigliga uppförsbackar, J har både provat coca-te och köpt en påse cocablad som nu ligger i min kameraryggsäck. Varje gång jag öppnar den väller det ut lukt av cocablad.
Jag förklarade för honom hur man ska göra, efter vad jag har fått lära mig, men han struntade i det och tuggade sina blad tills alla hade smulats sönder och svalts. Jag känner ingen effekt alls av cocablad, men han är lättpåverkad och sa att hela halsen domnade. Vilket inte var den önskade effekten.
Vi åt lunch på en liten restaurang, jättegod soppa och en kötträtt och drack Simbadricka till. Bra, tänkte jag, att det fanns något som inte gjorts av Coca Cola, men se, minsann, även den här drycken var märkt med Coca Cola. Finna det några inhemska drycker kvar någonstans på jorden som inte har köpts upp av Coca Cola?!?
Vi gick nedåt, förbi häxmarknaden med lamafostren hängandes utanför, förbi turistbutikerna, ned till huvudgatan som går genom staden. Konstaterade den oerhörda kontrasten mellan dem som lever på höjderna och dem som lever längst ner i LaPaz gryta, den moderna storstaden. Stannade till på turistinformationen ett slag och fick veta att Tiwanku-museet är stängt for restauration, till Jesús besvikelse, fortsatte nedåt för en passionsfruktmilkshake och coca-te, och sedan hamnade vi här, på internetstället.
Ska snart åka upp till bussterminalen, köpa kycklingsmörgåsar och vatten och kex till tolvtimmarsresan och stiga på lyxbussen. Buscama har vi, det är med god plats for benen, sätena kan man falla ned jättelångt och på sätet framför finns ett slags fot/benstöd som man fäller ner. Då sover man bättre!
I morgon bitti kommer vi fram till Uyuni i södern, och ska leta rätt på någon som vill ta oss ut i saltöknen och de andra fantastiska platserna man besöker under en tur på några dagar.