Promenad mot bergen

Jag har det lugnt och skönt här i Tarija. Gör inte så mycket. Har följt med Marta till marknaden för att köpa veckans frukter och grönsaker.
Ätit hennes goda grönsaksbiffar.
Ätit, sovit, läst, pratat en massa och promenerat lika mycket.
Jag gillar att gå omkring i staden. Den har förändrats en hel del, så jag har ännu svårare att hitta nu än tidigare. Går vilse hela tiden. Det finns en massa småbutiker som inte fanns tidigare. Då köpte man allt på gatan.
Jag äter minst en salteña om dagen.
Igår blev det tre stycken, samt en söt empanada med marängkräm som jag köpte pa marknaden. Jag var tyvärr fortfarande väldigt matt när jag tog micron hem för lunch, för det var Aldo som lagde mat, och det var söndagslunch som alltid är lite speciellt här. Han stekte jättegod fisk kryddad med kummin, salt, peppar och citron, med stora, vita majskorn till.
Han och Marta sov siesta, men jag gick ut på promenad. Gick bakom huset, över den torra floden och bort. Jag ville se bergen utan hus emellan, men det visade sig vara nästan omöjligt. Men det var en sådan skön promenad! Frisk luft, sand som blåste, tegelhus så skraltiga så man visste inte om det bor någon i dem., lösspringande hundar och hönor, hästar och torra växter, sandmoln och vind...

I eftermiddag ska jag och Marta göra en liten utflykt till ett vattenfall i närheten, och på kvällen blir det...hm, någon slags grisfest om jag förstått det rätt, med Aldo och hans kompisar.
Imorgon är det helgdag här, el dia de la independencia, och på eftermiddagen tar jag bussen till La Paz for att möta Jesús!