Datahaveri och reselängt

Har någon endaste av er hört talas om att det sitter ett litet runt batteri i datorn?
Jag hade det inte, och undrar nu om jag är den enda i världen som inte visste att datorer behöver ett batteri.
Det där batteriet plockade en elev ut i alla fall, för eleven påstod att det var batteriets fel att datorn stänger av sig själv hela tiden.
Sen hade jag problem med att stoppa in ett nytt batteri igen, därav blogg-frånvaron.

Någonting hände i månadsskiftet. Förut har det känts så overkligt att Boliviaresan ska bli av att jag inte har trott det själv. Inte ens sett fram emot den, mer suckat över och undrat varför vi inte kan åka till Sverige istället.
Men den första juli vände det. Plötsligt begrep jag att jag ska åka till Bolivia om mindre än en månad, och sedan dess kan jag inte tänka på något annat. Jag planerar för att Jesús ska få se så mycket som möjligt, väljer och räknar på dagar och beklagar att han bara stannar i tre veckor. Man hinner ju ingenting på tre veckor.
Funderar också på vad jag själv ska göra den en och en halv vecka som jag är där ensam, förutom ett efterlängtat besök. Lutar åt att ta första bussen från La Paz till San Ignacio de Moxos för att gå på den stora festligheten som beskrivs som Bolivianska amazonas största folklore-festival (alltså, ursäkta språket men jag kan just nu inte översätta) med en massa sång och dans av Moxos-folket (återigen, ursäkta).

Får sluta skriva här.
Jesús går och pratar för sig själv i vardagsrummet och jag ska fixa mat. Jag gör det tills examen nummer två är avklarad, den muntliga delen, så att han får öva så mycket som möjligt.