Födelsedagslunch i Portugal

Vi åkte till kusten på lördagsförmiddagen, tillbringade dagen där med Jesús syster och hennes familj.
På söndagen bestämde vi oss för att åka till Portugal en sväng, vi var ju så nära. Äta födelsedagslunch och så. Det gör man bra där.
Det är säkert fyra år sedan vi senast var på favoritrestaurangen i Altura: Maten är fantastiskt god.
Jesús sneglade som vanligt i menyn på skaldjursgrytan. Vi beställde den en gång och det glömmer han aldrig. En stor, ångande gryta som kom in på bordet, fullproppad med skaldjur av alla sorter i en underbar buljong, med grönsaker, kikärter och annat gott. Men man måste vara två om den, och jag var sugen på annat.
Jag funderade på grillspett, de där jättelånga grillspetten med allt möjligt gott på som jag sett andra äta.
Det blev en tallrik bacalao a Bras, den otroligt goda klassiska rätten som är som allra bäst på just den här restaurangen.
Och därefter en köttfondue.
Vi visste inte riktigt vad det var men jag har drömt om den sedan första gången vi var här och jag såg den i menyn, och eftersom det var min födelsedag så blev det så.
Vi fick var sin stor tallrik med exotiska frukter, grönsaker och råa köttbitar på ett salladsblad. Det kom in ett stort fat med pommes frites samt tre olika såser, och till sist tändes gasbrännaren under fonduegrytan med olja. Där satt vi sedan och doppade köttbitar i den heta oljan, åt långsamt och njöt av allt. Jag har hävdat vikten av att mat inte bara ska vara god, utan fin att titta på också, och här kom ytterligare en dimension; rolig att äta. Det var den bästa födelsedagslunch jag har varit med om.

Vi (Läs jag) hade ingen lust att återvända till Spanien än, så vi åkte på småvägar mot Tavira.
Det känns lite som att färdas i Vilda Västern, att åka på Algarvekustens småvägar. Trasig asfalt, övergivna stationshus, enstaka högresta eukalyptusträd, småbyar med gamla män i keps på bänkarna, flockar med getter som korsar vägen.

I Tavira parkerade vi på ett litet torg och promenerade iväg i jakt på flodens som går genom staden. Det här var en del av staden som vi inte sett förut, och vi tyckte om vad vi såg.
Vi kom fram till floden och gick över en bro. På andra sidan fanns en liten charmig park med blommor och röda träbänkar i skuggan av lummiga träd. Vi köpte var sin glass i en kiosk och satte oss bredvid en klarinettspelarei hatt och gulblommig skjorta som hade fikapaus och drack kaffe.
Det var så skönt att sitta där. Vinden fläktade en aning och det var havsdoft i luften. Parken var dekorerad med färggranna, hemgjorda pappersgirlanger och -blommor, och det var så fint! Lyktstolpar hade klätts med grönska, och ovanpå en portal fanns en San Juan-figur, även den dekorerad med pappersblommor, och vi förstod att det här var rester efter San Juanfirandet, midsommarfirandet, förra helgen.
Midsommarplanerna för nästa år är bestämda.
Vi gick igenom en spännande gammal marknadsplats och började gå tillbaka mot bilden. Vi tog den romerska bron tillbaka. Jag stannade och lutade mig mot det solvarma tjocka broräcket. Nere i floden var det lågvatten och unga killar gick omkring bland stenarna med håvar i händerna och fångade krabbor, tror jag att det var. Det simmade omrking en massa stora fiskar och de förvandlades till silver när de lade sig på sidan eller rullade runt i vattnet. Sedan började klarinettisten spela, och den virvlande, vackra melodin som jag aldrig hört förut svepte in hela bilden, hela området, ljöd så vackert över allt, och ljudet förföljde oss länge.
Det var magiskt.

På kvällen när vi var tillbaka i Spanien i kustlägenheten gick vi en lång promenad längs stranden med fötterna i det svalkande vattnet när solen gick ner, och återvände när det var mörkt. Ljusen från fyrar, båtar och signaler i havet tändes, även på stranden tändes lampor i strandbar under bar himmel. Färglada lyktor lyste upp bekväma soffor och fåtöljer.
Vi köpte camarones, miniräkor, och grabbklor i en strandkiosk och gick hem och åt middag, innan återfärden till Sevilla vid midnatt.

En av de verkligt minnesvärda dagarna i sommar, värda att spara i minnet.
Synd att jag inte kan visa bilder från den, men kameran glömdes kvar på byrån när vi åkte hemifrån.