Hej
på er!
Jag
har haft trevligt besök av min kompis Micke i veckan, har inte haft
en minut över för att uppdatera bloggen.
Nu
är jag framme i La Paz, sitter på ett internetställe och utanför
pågår en festlighet arrangerad av universitetet, folkdanser från
hela landet visas upp, massa snabbmat på gatan och det luktar
grillad korv överallt.
Vilken
lång resa det har varit! Över 32 timmar!
Och
den började på värsta tänkbara sätt.
När
jag satt på nattbussen till Madrid kraschade insulinpumpen. Det var
inte ett sådant problem som det blir ibland som man fixar genom att
byta batteri eller nål eller annat, nej, den var helt förstörd,
ett larm gick och jag var tvungen att plocka ut batteriet for att få
tyst på den. Jag ringde Medtrinics akutnummer, men kunde inte få
någon hjälp. När jag kom fram till Madrid i gryningen började det
stora ringandet. Hade telefonkontakt med Jesus och till slut lyckades
jag ta mig till Medronics kontor i Madrid och FICK EN NY PUMP! Fy
fasiken vilken tur i oturen, och vilken morgon det var. Jag trodde
att jag skulle få åka till Bolivia utan pump och klara mig på
insulinsprutor i över en månad, eller i värsta fall inte kunna åka
alls. Tur att flyget gick sent på eftermiddagen.
Det
ordnade sig ju som tur var, men jag hade inte sovit mer än en timme.
Flyget
till Miami var kul. Vet inte om ni är vana vid sådana där
långflyg, själv åker jag bara Ryanair, men varje säte hade en
pekskärm där man kunde klicka fram filmer, tv-serier och musik.
Jättekul! Tyvärr var jag för trött, sov mest.
På
planet till LaPaz sov jag nästan hela tiden, missade middagen.
Vaknade bara av att knäna värkte något outhärdligt, hade suttit
for mycket.
Jag
är fortfarande supertrött.
Här
var det två grader kallt när jag anlände. Träffade några
fransmän, delade taxi med dem in till stan och vi tog in på samma
lite dyra hotell. Här stannar jag förmodligen till i morgon bitti
då resan går vidare österut, till värmen.
Kul
att ni hänger med, bloggläsare!
Vilken jobbig start på resan! Skönt att det gick bra!
SvaraRaderaJag hade verkligen tur i oturen!
RaderaPuh! Vilken pärs. Hoppas resten av resan blir lättare.
SvaraRaderaKramar
An sa lange ar det lattare! Och det blir bara lattare och lattare faktiskt!
Radera