onsdag 5 december 2012

Dag 19: En första

Första gången jag kom till Spanien blev jag så besviken!
Jag hade inte föreställt mig landet så... fult.
Jag skulle gå halvårslång språkkurs i Ronda.
Jag tog en långsam buss från Malaga för att se lite av Andalusien på vägen, och gud så besviken jag blev.
Nu var det ju augusti också, så landskapet var brunt efter sommarens torka. Men ändå.
Sedan dess har jag sett mycket vackert i Andalusien, men visst, det är inte Sverige. Här måste man leta efter de vackra platserna, åka till dem, inte som i Sverige där man kan gå ur bussen eller bilen var som helst längs vägen och kliva in under träden eller ut i ett vackert landskap.



8 kommentarer:

  1. Vänta. Måste öppna fönstret. Usch vad kallt. Jo. Där kommer den. Visst doftar det lite hemlängtan om ditt inlägg. Ska du hem till jul?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja! Jag ska åka hem!!! 16 dagar kvar!!!

      Radera
  2. Sag ett program pa tv igar om krisens Spanien och hur det drabbar manniskor. En grej jag inte hade fattat var att nar de som ej har rad att betala sina hus- och lagenhetslan och darfor sparkas ut pa gatan anda fortsatter att vara skyldiga banken pengar. Det later ju helt galet! Om Spanien nagonsin skulle lyckas ta sig ur krisen skulle dessa manniskor alltsa anda vara korda eftersom de blir svartlistade.
    Programet jag sag riktade mkt in sig pa de chilenare som bor i Spanien, en del familjer sedan flera decennier tillbaka.
    En familj bestaende av mamma och pappa samt tva barn hade tidigare haft tva inkomster men sa blev pappan uppsagd for ett ar sedan. Familjen bestamde sig anda for att stanna eftersom sonen laste vid universitetet och mamman anda hade en inkomst. Men nu hade aven mamman i familjen blivit uppsagd sedan nagra manader tillbaka. Familjen kunde inte langre betala av sina lan pa lagenheten, lagenheten skulle konfiskeras av banken men nagot datum var annu inte satt. Familjen hade packat ned de flesta av sina tillhorigheter i flyttkartonger sa att de snabbt kunde ta med sig dem eftersom de inte ville att barnen skulle behova uppleva en "desalojo". Trots att de hade packat sina flyttlador hade familjen egentligen ingenstans att ta vagen.
    Programmet gav aven en del intressanta siffror: tydligen ar spanien ett av de lander i varlden dar bankerna har konfiskerat (sager man sa?) flest bostader samtidigt som man givitvis har gjort miljontals familjer hemlosa.
    Invandringen av spanjorer till chile (som ar ett mkt generost land da det galler arbetsvisum) har okat med 70% jamfort med forra aret.
    Chilenska konsulatet i Madrid har tom fatt oppna nya lokaler for att kunna ta emot alla de spanjorer som vill soka sig till chile samt hemvandande chilenare.

    Alltsa, nu vet jag att den har kommentaren ar helt off topic och blev en uppsats. Men anda, hur upplever ni det? Har ni vanner eller bekanta som har emigrerat, blivit av med bostader eller annat pga krisen? Vad tanker spanjorer egentligen, har landet en framtid?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Många spanjorer, och kanske särskilt andaluser, tänker att landet inte har nån framtid. Jag tog med mig min andalus till norrland, här snöar det och är 15 grader kallt! :) men svenskaundervisningen är gratis och det finns mer jobbchanser än i andalusien, definitivt!

      Radera
    2. Sa tragiskt pa nagot satt att se att manniskor fullkomligt tappat hoppet... Att "vanliga manniskor" med familj och barn helt plotsigt kan bli hemlosa och att det inte finns nagot skyddsnat som fangar upp dem. Och att de ar sa manga!

      Radera
  3. Det blir aldrig som man tänkt sig! Jag trodde New York skulle vara så att ALLA gick omkring med flashiga modekläder...det var visst heller inte så. Jag blev inte tjejen från landet, utan en i mängden. Tack och lov!

    SvaraRadera

ny gadget

ny gadget