Romería på rastplatsen

Alla dessa helgdagar!
Jag är helt förvirrad och väntar mig hinder i form av plötsliga helgdagar varje dag nu.
Här i Spanien är det ständigt någon lokal helgdag. Om så bara i någon förort till Sevilla. Helgdag eller ledig dag för att det är feria i byn, eller för att det har varit det och byborna behöver stanna hemma och vila upp sig.
Lägger vi dessutom till kristi himmelsfärd, som jag helt hade missat och fick fråga varför folk i Sverige var lediga...
Men en del festligheter ser man till att hålla på söndagar. Romerías är ofta då.

Hur förklarar man en romería? Ni andra som bor i Spanien får gärna rätta mig, men jag väljer att förklara så här. Man tar ut byns/stadens skyddshelgon och bär iväg det till ett kapell på landsbygden. Många går till fots eller rider eller åker i en festlig oxdragen kärra. Andra tar bilen. Där på plats är det stor fest hela dagen. Alla har med sig en massa mat och dryck och festar och äter tillsammans, i familjer eller kompisgäng.

Och att jag nu pratar om detta är för att vi åkte förbi en romería i söndags, när Disa och jag hämtade Jesús i Santa Olalla någon halvtimme härifrån.
Vi åkte en extra runda och letade efter en rastplats, och där den var stod det fullt med bilar och hästar, och vi svängde in, för det såg ut som om det fanns glasstånd också. Jodå. Under träden åt folk mat, det fanns en stor hoppborg, några stånd, en bar, och ställen att köpa hamburgare och glass vid. Glassen var inte så god, och romeríor är inte särskilt roliga när man inte själv deltar med ett gäng. Men ett kul inslag i den sydspanska kulturen!

I det här inlägget förklarade jag romeríans ursprung.

Och här skrev jag om när vi själva var med på en romería! Det var roligt!