Översvämningar och stjärnor

Saker som har hänt den senaste veckan.

Översvämning i vardagsrummet. Av någon anledning vaknade Disa redan klockan sju på lördagsmorgonen, vilket var tur eftersom hon då upptäckte att golvet var blött. Minst sagt. Ett litet haveri i rören gjorde att det sprutade vatten ur vår vägg ut på gatan, samt genom några små hål i vardagsrumsgolvet. Vattnet täckte halva vardagsrumsgolvet, men det dröjde inte längre innan det nådde ut till trappan till övervåningen. Husägaren kom, en rörmokare kom, de knackade ett större hål i ytterväggen för att det mesta av vattnet skulle ta den vägen istället, men lösa problemet kunde de inte. Efter fem timmar kom ett par män från vattenbolaget, de borrade sönder trottoaren med tryckluftsborr, gjorde ett stort hål, fick vattnet att spruta flera meter upp i luften och kunde sedan ordna upp allting. Under tiden hade jag varit och köpt en ny hink och golvmopp i affärensamt flaskor med kallt vatten och läsk att dricka medan Jesús och jag hålla jämna steg och få undan vattnet i samma takt som det sprutade upp ur golvet. I drygt 30 graders värme. Jesús med sin lunginflammation försökte sig på mindre ansträngande metoder, som att suga upp vatten med Disas vattenspruta och spruta ut genom fönstret.
Funkade inte.

Bullbak. Underbara Claras recept på butterbullar verkade gott och enkelt. Jag bakade och Disa satt bredvid och åt mjöl med händerna. Det blev rätt gott, men eftersom jag är den enda i huset som äter bakverk verkar de bli kvar i frysfacket för alltid.

Bostadsområdets pool öppnade för säsongen. Poolerna här brukar öppna när skolorna slutar. Det är en sådan lyx att ha tillgång till pool! Lite som att vara på semester varje dag. Är det för varmt? Ja, då kan jag gå till poolen och svalka mig. Underbart. Disa och jag har gått minst en gång om dagen och badat. Hon är ju tunn och börjar frysa snart, så det blir korta stunder, men det är ljuvligt ändå.

Ingen jättekul bild, men ville inte stå och fota de soma badade.

Efter det första poolbesöket blev jag så uppiggad att matlusten kom tillbaka! Efter doppet blev jag akut hungrig och fick dessutom lust på olika smaker. Det är väl sömnbrist och hosta som har stört matlusten lite. Jag blev sugen på kinamat, och eftersom vi har ett sådant matställe i Aracena (kombinerad tapasbar/kinamatställe) så gick jag dit. Jag hade med en bok och satt själv och läste med en kall dryck medan jag väntade. Härligt. Under tiden hade Disa somnat där hemma, så Jesús och jag bar ut matbordet ute i pation och dukade upp där. Bästa middagsplatsen.

Kinamatstället i Aracena.

Det har varit avslutningsföreställning på Disas förskola. Hon skulle vara stjärna i en saga, så jag och den andra mamman, vars dotter också skulle vara stjärna, satt dagen innan och försökte tillverka stjärnor. Inte lätt kan jag säga. Jag satt sedan på natten och sydde fast gummiband i kartongen eftersom häftena från häftapparaten lossnade. Fyra Grimm-sagor uppfördes, alla med lyckliga slut, och efter varje grupps saga skulel barnen dansa. Disa var besvärad och stod allvarlig som en staty och tittade.

Sedan fick barnen diplom och fick komma till sina föräldrar (inte alla hade föräldrar där förstås, en del kunde inte komma irån jobbet), och Disa ville genast gå hem. Hon drog mig i handen mot dörren. Jag hade inte ätit frukost än och tyckte att vi skulle stanna en stund till, för i matsalen dukades det upp med croquetas, köttbullar, tortilla, bröd, chips och små smörgåsar att kalasa på, alla tillsammans. läskedrycker och öl fanns också. Disa lät sig övertalas med ville bara sitta intill mig, eller helst på mig, hela tiden. Så nära som bara möjligt. Jag la upp mat på hennes tallrik, förvissad om att hon förmodligen inte tänkte äta något (lite bröd och en smakbit av tortillan blev det, och ett par bitar vattenmelon till efterrätt), men på så sätt stillade jag min hunger. Man ska ju inte slänga :-) Där vid barnbordet där vi satt räckte maten bara till barnen.

Aracena-kanalen i tv är dålig, men de är smarta, de som jobbar. På varje grej som händer i skolan eller på förskolan är de där och filmar. Så har de garanterat en stor publik när alla föräldrar och släktingar vill se ungarna i tv. För ett par dagar sedan visades när Disas dagis besökte förskolan som alla treåringarna ska börja i september. Man börjar ju den när man är tre år här. Det är inte vanligt med sådana förberedande besök, men i Aracena görs det, vilket jag tycker är jättebra. Disas pedagog pratade.

Vi rensade garderoberna, för det samlades in kläder, skor, handdukar, lakan och förnödenheter till brandoffren efter de förfärliga skogsbränderna i Portugal. Vi fick ihop en stor Ikea-kasse, och där i lokalen var det helt fullt med lika stora kassar och kartonger. Igår åkte en lastbil med grejer till våra grannar i väster.