Ett osannolikt svenskmöte i Aracena

Nu kommer ett bildlöst inlägg igen, men jag har ingen bild till detta. Heller.
Det hände något jättekonstigt häromkvällen. Vi var ute och gick, hoppades på en tapasmiddag när Disa somnat i vagnen, men hon somnade ju aldrig... Och när vi gick där på en mörk gata, utanför centrum, i backen med den spöklika, nedlagda internatskolan, hörde jag... Något bekant. Ett ord. Vet inte vilket, men det lät bekant. En liten grupp personer... Utlänningar...
- Är inte de svenskar, väste Jesús bredvid mig.
Jag lyssnade igen. Så hörde jag det som avgjorde saken. Ett "ja" på inandning.
- Är ni från Sverige, frågade jag mannen närmast mig.
- Ja? Och det är du också, hör jag!

Nu är Aracena inte en avlägsen håla, utan huvudorten i Aracenabergen, med en fantastisk grotta att besöka, god mat och fina gator att promenera på. Borgruin och kyrka med otrolig utsikt. Den drar till sig turister, och det är roligt, tycker jag. Men det få utländska turisterna är engelsmän, nordamerikaner, och i något enstaka fall tyskar. Nu är det ju väldigt lite svenska turister i Sevilla också, men chansen att råka på någon där är ändå mycket större än i Aracena.
Det är så häftigt att ramla på en svensk här!

Vi började prata förstås. De berättade att de varr här i en grupp som leds av Francois, och pekade på en man som kom upp för backen med resten av gruppen av äldre personer samt två barn...
- Hombre! utbrast han när han fick syn på Jesús.
Det tog ett ögonblick innan han kommer på vem han hade framför sig, det var väl barnen som avgjorde saken. Det var den svenska pappan som hade sina två yngsta barn i skolan där Jesús jobbade ett par år, men som flyttade hem till Sverige efter en händelse. Han fortsätter sitt arbete för kyrkan i Aracena som han hade då, och åker hit ibland med en grupp svenskar.

Vilka tillfälligheter. Barnen blev glada, Jesús också.
Jag var helt tagen efter mötet med andra svenskar.
Men grämde mig något enormt över att inte ha frågat om någon av dem hade en svensk dagstidning som jag kunde få.
Det låter väl inte klokt, men jag har sagt det förut. Många läser svenska dagstidningar på flyget, behåller dem i packningen och... Slänger dem när det är dags för hemfärd. Och jag saknarsaknarsaknar svenska dagstidningar...