Fina Raquel, genomsnälla, vettiga Raquel, som började som elev, blev vän, började lära känna Jesus föräldrar, träffade på dem här och var, på marknaden där Jesús pappa säljer tavlor på helgerna, i mataffären... De bor nära varandra. Sist de träffades bland maten inne på El Día sa hon att hon skulle ge oss manteca colorada.
Manteca colorada? Det är... tja, säg flott med kött och paprika och kryddor att ha på smörgåsen. Raquels mamma är fenomenal på att göra manteca colorada.
Och här var hon nu, min vän Raquel, och packade upp ena burken efter den andra. En stor bytta manteca colorada till oss och till Jesús föräldrar. Nybakade brownies i en annan plastlåda, vaniljglass till dem i en tredje, heminlagda oliver från Algodonales, som hon kommer från, i flera fryspåsar för att vätskan inte skulle rinna ut, en stor petflaska med finaste olivoljan från hemtraktenden, den använder man INTE till matlagning, och när hon packade upp den sista stora plastlådan med hemgjorda fisk-croquetas (får inte förväxlas med potatiskroketter!), hennes fisk-croquetas som är så arbetsamt att göra (hon har lärt mig) och som är så underbart goda, då blev jag rörd.
Snälla Raquel, den största antikapitalisten jag känner, men en person som är full av omtanke och gärna ger presenter.
Själv hade jag inte lika mycket gott till henne och hennes man. Men det blev en nygjord mjuk pepparkaka, ännu varm, muffins med smält choklad på, ett paket Kung Oscars pepparkakor och en stor Marabou chokladkaka.
Det är kul med jul!
 |
| De få croquetas som inte blivit uppätna än... |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar