Suck.
Klockan är två. Spansk lunchtid.
Suck.
Jag suckar en stund och drar mig för att gå ut i köket och fixa lunch, tills jag kommer på... Jag är ensam hemma! Hela eftermiddagen! Jag kan göra som jag vill! Jag BEHÖVER inte äta lunch, jag kan strunta i det! Ta en kopp varm choklad istället, eller en julkaka, eller gå och köpa kebab, eller bara pyssla med vad jag känner för (nja, efter skriv, disk, sovrum, planeringsjobb - där tar eftermiddagen slut)! Vilken frihet! Det är toppen att vara vuxen! Jag kan STRUNTA i den tråkiga, tidsödande, smutsa-ner-ännu-mer-som-måste-diskas-lunchen!
Det är nog mer toppen att vara barn för då behöver man inte ens tänka på mattider (mamma jag är HUNGRIG!), disk (vad är det, finns ju alltid rent i skåpet), mellanmål (jag tar en bulle), tvätta kläder (ska jag ta de eller de kalsongerna idag), göra läxor (äh, glömde böckerna i skolan, strunt samma)...
SvaraRaderaMen jag hoppas att du NJÖT idag!
Ja, jag njöööt!
RaderaDu har en poäng, men jag föredrar ändå att vara vuxen och få bestämma själv. Vill aldrig mer vara liten.
Hahaha, känner så väl igen mig! Jag tycker verkligen att det är stressande med dessa fasta lunchtider! De verkar dessutom mer fixerade vid tiderna här i Spanien, är det inte så? Eller är det kanske bara jag som är uppvuxen i ett hem där vi varit väldigt flexibla med mattider.. Tycker även det är hemskt irriterande att lunchen här är så lång. Det är liksom inget som man får snabbt överstökat utan det ska helst vara "primero" och "segundo", alltså TVÅ rätter, och sedan ska det helst VILAS lite efteråt också. Jag får panik, det splittrar ju hela dagen!!
SvaraRaderaDe där långa luncherna gillar jag när man inte ska göra något mer under dagen, men om jag har tänkt att gå ut eller något på eftermiddagen så blir det jäkligt stressande. Efter vilan kommer ju teet, och det tar aldrig slut. Hos svärföräldrarna i alla fall.
Radera