Spansk jul vs svensk

Första julen i Spanien var en stor besvikelse.
Jag hade väntat mig en jul liknande den i Sverige, och upplevde något helt annat.

Inget julmys. Har kommit på att man inte kan mysa när man fryser. Dessutom skiner solen varje dag, det är torrt och relativt varmt och palmer vajar i solen. Det blir inte mysigt då.
Man tänder inte ljus som i Sverige.
Ingen grandoft. Finns ju inga granar, så de som väljer att ha gran har en plastgran.
Dåligt tomteutbud. Tomtar finns traditionellt sett inte i Spanien, så dem man ser är fula cocacola-tomtar som ökar i popularitet.
Inga julklappar. Klapparna delas ut på trettondagen.
Inte någon stark mattradition med samma rätter varje år.
Ingen Kalle (jo, jag tycker att det räknas!)
Ingen snö.
Det är viktigt att umgås med familjen, men i Spanien är familjekänslan stark, man umgås så mycket med släktingarna ändå, året om.

I Sverige behöver man julen. Behöver något ljust, glatt att se fram emot för att orka med den långa mörka årstiden. Så många traditioner, tomtetillverkning i skolan, julpyssel hemma. Julkort. Samma mat, samma Kalle. Samma choklad. Klapparna. Ett sällsynt släktbesök. Mys. Vackra julsånger, advent, lucia. Julstämning, traditioner.

Ordet Julstämning finns inte på spanska.


Nu har jag lärt mig att tycka om den spanska julen.
Det är roligt när julkrubborna sätts upp i staden så att man kan gå och titta på dem. Fint att se belysningen över affärsgatorna, familjemiddagen är något att se fram emot. Längta efter spanska julgodsaker.

Det är inte samma, det går inte att jämföra spansk jul med svensk för det är olika festligheter, spansk jul är ungefär som en släktfest vilken som helst under året. Men det är roligt.