Det slog mig häromdagen att jag lever ett väldigt lugnt liv.
Jag kom på det eftersom jag just den dagen var stressad, och det var så ovanligt att jag hajade till.
Och med stressad menar jag inte att ha bråttom till något eller att vara orolig. Utan en sådan där stress som sätter sig i sinnet och kroppen och bråkar.
Jag har både jobb och fritid och inga egentliga problem.
Rätt nöjd och tillfreds med tillvaron.
Det är väldigt skönt.
Så här vill jag fortsätta.
Snart borde Jesús komma hem. Kanske med en chokladask. Han höll på att få en av en elev i går, men eleven stoppade ner asken i ryggsäcken och tog hem den igen :-)
När jag avslutar jobbet ikväll ska vi gå ut. Köpa julgransbelysning och äta middag på något kul ställe. För att fira min lyckade blodprovstagning, och för att fira jullovet!
Hola Annika!
SvaraRaderaRoligt att du är på banan med bloggen igen :-) Nålfobi har många, känner särskilt en som man inte kan säga ordet för det man sticker in ens :-) Inte roligt alls.
Tack för skildringen om Sverigeresan. Trevligt. Och det där med att folk är trevliga hemma
tänker man på när man bor länge här :) Man blir förbluffad hahaha...
Un abrazo muy fuerte/ P
Ja, man blir förbluffad. I Sverige tar man det för givet!
RaderaKul att du hänger med!
Vad bra att du trivs. Bara du inte trivs så mycket att du glömmer bort oss i Sverige :)
SvaraRaderaKramar
Ingen risk! Hur skulle jag kunna det?
Radera