När man verkligen känner av att man bor långt borta, det är när någon av ens nära råkar illa ut eller mår dåligt.
Då man inte kan vara där.
Ni utlandssvenskar som läser det här känner igen er.
En del av er bor på andra sidan jordklotet. Jag bor ju i alla fall i Europa.
Men ändå.
Det känns ibland väldigt långt borta, när man skulle behöva vara närmare dem man tycker mycket om.
Ibland behöver det inte vara värre att vara i annat land. Det kan räcka att vara knappt tre mil bort utan bil.
SvaraRaderaNär jag va sjutton hade jag en nära vän i grannstan. Han ringde en kväll när jag va ensam hemma, mor jobbade natt. Han var helt förstörd, flera personliga katastrofer på kort tid. Grät och hulkade och sa att han tagit sprit och tabletter för att göra slut på sig själv. Sista bussen hade gått en timma tidigare, det var vinter så jag kunde inte gärna cykla 25km. Långt innan mobiltelefonerna va det med. Jag visste inte vad jag skulle göra! Så jag satt o pratade med honom i telefon hela natten. Än idag vet jag inte om han hade tagit några tabletter eller inte, det kanske bara var som han sa. Han vägrade prata om det efteråt. Men i det läget spelade det ingen roll att det bara var 25km, han kunde lika gärna varit på andra sidan jorden. Skillnaden var bara på hans föräldrars telefonräkning...
Vilken hopplös situation! Att vara så nära och inte kunna ta sig dit!
RaderaTelefoner är en otrolig uppfinning. Antingen han hade tagit tabletter eller inte så var det en mycket allvarlig situation, och du hanterade den och kunde hjälpa din vän trots att du inte kunde komma. Starkt.
Min största rädsla är att någon av de mina ska råka i alla ut där hemma i Sverige! Och att få ett samtal och sedan ha en sådan lång resväg! Som när vi fick reda på att svärmor blivit sjuk igen och vi fick ta snabba beslut och maken fick åka iväg under flera månader...
SvaraRaderaVilken tur att han kunde åka...
RaderaDet är värre om man befinner sig så långt bort som du gör, jag bor ju ändå ganska nära. Man får bara hoppas att inget händer...