Jag blir helt faschinerad varje höst när det är bomullsskörd här i Andalusien.
Vägrenarna täcks av vit mjuk bomull, bomull som flugit av fraktbilarna och fastnat i vägkanternas taggiga växter.
Det ser ut som snö.
Och jag får sådan lust att stanna och plocka upp bomullen.
Har gjort det också, fyllde en påse.
Den här gången hade jag tur, för vi körde förbi ett fält som ännu inte var skördat.
Jag stanande bilen, klev ut och sprang över vägen, mot fältet som bredde ut sig brunt och vitt under mig.
Klev ned och hittade en bortglömd hatt.
Satte mig och stirrade på bomullen och kände på det mjuka som sprängde ut ur torra växter.
Det var varmt, solen stod som högst på himlen, men det spelade ingen roll. Häftigt att se bomull växa.
Fotot med hatten... nästan att man hör musiken till nån gammal "Clintan"- film, sådär lite ödslig och spännande! brrrr! / piafia
SvaraRaderaHaha! Jag tänkte mer: "Vågar jag ta den? Den ser fin ut." Den fick ligga kvar, någon annan som hittar hatten kommer att bli glad. Kanske ägaren?
RaderaVilka fina bilder du har på sidan.
SvaraRaderaLåter härligt att få bo i värmen.
Ha det gott. Linda
tack! Det ar harligt, ofta, men tyvarr har vi kyla ocksa (fast inte sa mycket kyla :-)
Radera