När Jesús lagade korv stroganoff

Jag kom att tänka på den här händelsen häromdagen.

Vi var båda i Sverige under sommaren. Jag jobbade, Jesús hade semester och skötte hushållet litegrann. Vi bodde i föräldrahemmet.
Jesús var snäll och lagade mat och bad mig om idéer till svensk mat som han kunde laga till oss alla, och jag tänkte, att korv stroganoff är alltid gott. Lätt att göra också, det skulle han nog gilla.
Jag skrev receptet på spanska, plockade fram ingredienser och åkte till jobbet.
Jesús stod där i köket och hackade och stekte och blandade, och när han var klar tänkte han... vad lite det blev.
Snopet la han hälften i en matlåda som jag kunde ta med till jobbet nästa dag, resten värmde han när min pappa och min bror kom hem från sitt jobb mitt på dagen för att äta.
De blev också snopna kan jag tala om, men de sa inget.
Det var nämligen bara korv stroganoff som serverades. Ingenting mer. Och eftersom Jesús hade lagt undan hälften var det ganska lite mat att dela på för tre personer.
Att man äter någonting till korv stroganoff, eller köttfärssås, eller köttbullar och så vidare, det tar vi för givet i Sverige, men i Spanien är det inte på samma sätt. Här kan grytan eller köttet vara den enda rätten, och man äter den med bröd, ibland med en liten kokt potatis kanske, eller lite stekt potatis eller något annat för att bryta av smaken med. Men man brukar inte äta sig mätt på potatisen, som i Sverige.
Jag hade alltså inte nämnt för Jesús att han borde koka ris eller potatis också.
Pappa och bror var rätt fulla i skratt när de hade kommit över förvåningen, men sa inget till Jesús och åkte sedan till korvkiosken för att stilla hungern.

Jag kan hålla med om att bilden inte har jättemycket att göra med berättelsen, men det här är vad jag hittade på J.