Hade jag bott hemma i min egen stad hade nog lördagen sett ut så här: Gå på torget på förmiddagen (alla gör det i min stad), köpa något gott till middagen, kanske loppisbesök eller promenad vid vattnet eller i skogen med Jesús och... inte mycket mer.
En toppendag, utan tvekan.
Men visst låter det lite roligare att säga följande: Idag ska vi åka på kul musikfestival i El Puerto de Santa María vid kusten i södra Spanien, musik hela natten nästan. Innan dess eventuellt ett stopp i sherrystaden Jerez. Solen kommer att skina hela dagen och värma kinderna, vågorna plaskar, vi ser massa oliv- och apelsinodlingar och sherrybodegor och vi kommer att äta stapas på någon uteservering i ljummen temperatur trots att det är november.
Alltså: även om jag gärna skulle bo i Sverige så kommer man inte undan att ett liv i södra Spanien har sina fördelar!
lördag 2 november 2013
Två tecken på att det var ett tag sedan jag bodde i Sverige
1. Förvirring gällande helgdag
2. Slutat steka i smör
Angående den första punkten. I går var det helgdag i Spanien. Jag är lika förvirrad angående den, som Alla helgons dag i Sverige. När ÄR Alla helgons dag i Sverige? Jag hörde av en spanjor som informerat sig, att oavsett vilken dag Alla helgons dag infaller så firar man den på söndagen för att inte ge folk ledigt en vardag. Är det sant? Är det förresten en riktig helgdag? När tänder man ljus på kyrkogården?
Var det i går vi firade helgdagen Día de los Santos i Spanien? Varför finns det en sådan dag, när vartenda helgon har en egen dag här? Är det i så fall Día de Difuntos i dag, de dödas dag?
Andra punkten: Det var inte så att jag valde att sluta med smör. Det är bara det att alla spanska recept kräver olivolja. Smör är över huvud taget rätt illa ansett här, som en riktigt hälsofarlig produkt (de läskiga margarinerna med konstigt innehåll är inte omtalade på samma sätt, tyvärr). Ibland har vi smör hemma. Antingen lyxsmör i plåtburk till smörgåsar, eller baksmör. I går tänkte jag steka pannkakor i baksmör, men det blev bara två stycken för jag fick kväljningar av den feta smörlukten. Resten stektes i olivolja.
Ps Läser på nätet att Alla helgons dag är en rörlig helgdag som infaller första lördagen i november i Sverige. (Lite lustigt när man tänker efter, att man kan flytta en helgdag så.) Är det sådant som alla vet? Visste jag det förut och har jag då bara glömt bort det?
2. Slutat steka i smör
Angående den första punkten. I går var det helgdag i Spanien. Jag är lika förvirrad angående den, som Alla helgons dag i Sverige. När ÄR Alla helgons dag i Sverige? Jag hörde av en spanjor som informerat sig, att oavsett vilken dag Alla helgons dag infaller så firar man den på söndagen för att inte ge folk ledigt en vardag. Är det sant? Är det förresten en riktig helgdag? När tänder man ljus på kyrkogården?
Var det i går vi firade helgdagen Día de los Santos i Spanien? Varför finns det en sådan dag, när vartenda helgon har en egen dag här? Är det i så fall Día de Difuntos i dag, de dödas dag?
Andra punkten: Det var inte så att jag valde att sluta med smör. Det är bara det att alla spanska recept kräver olivolja. Smör är över huvud taget rätt illa ansett här, som en riktigt hälsofarlig produkt (de läskiga margarinerna med konstigt innehåll är inte omtalade på samma sätt, tyvärr). Ibland har vi smör hemma. Antingen lyxsmör i plåtburk till smörgåsar, eller baksmör. I går tänkte jag steka pannkakor i baksmör, men det blev bara två stycken för jag fick kväljningar av den feta smörlukten. Resten stektes i olivolja.
Ps Läser på nätet att Alla helgons dag är en rörlig helgdag som infaller första lördagen i november i Sverige. (Lite lustigt när man tänker efter, att man kan flytta en helgdag så.) Är det sådant som alla vet? Visste jag det förut och har jag då bara glömt bort det?
torsdag 31 oktober 2013
Bästa hemgjorda pizzan
Ojojoj, så mätt!
Vi gjorde pizza till middag, och det blev den bästa hemgjorda pizza som jag har ätit.
Bottnen tjock och härligt, massa grejer på, bland annat svamp som Jesús har plockat och nytorkad oregano som var så smakrik att den smakade parfym, på ett bra sätt. Och bearnaisesås! Javisst, jag åkte till Carrefour bara för att få tag i bearnaisesås till pizzan! När man inte äter ost blir pizzan lätt torr utan sås på.
I alla fall. Den blev fantastisk.
Så god och fin att jag funderade på att lägga ut en bild på den på bloggen, men kände att jag håller på att passera en gräns. Det ska inte vara en blogg om mina måltider heller, och det har redan blivit för mycket sådant här på senaste tiden!
Fast det vore ju synd att inte delge er fredagens lunch...
Vi gjorde pizza till middag, och det blev den bästa hemgjorda pizza som jag har ätit.
Bottnen tjock och härligt, massa grejer på, bland annat svamp som Jesús har plockat och nytorkad oregano som var så smakrik att den smakade parfym, på ett bra sätt. Och bearnaisesås! Javisst, jag åkte till Carrefour bara för att få tag i bearnaisesås till pizzan! När man inte äter ost blir pizzan lätt torr utan sås på.
I alla fall. Den blev fantastisk.
Så god och fin att jag funderade på att lägga ut en bild på den på bloggen, men kände att jag håller på att passera en gräns. Det ska inte vara en blogg om mina måltider heller, och det har redan blivit för mycket sådant här på senaste tiden!
Fast det vore ju synd att inte delge er fredagens lunch...
onsdag 30 oktober 2013
Teveserier i Spanien
Man hör folk prata om det, man läser i artiklar och bloggar (här till exempel).
Överallt par som ser teve-serier tillsammans.
Det låter så mysigt.
- Varför ser inte vi någon teve-serie tillsammans, frågade jag Jesús. Kan vi inte börja med det?
- Gärna. Det vore kul. Men problemet är ju att du aldrig vill se på teve.
Det går inte att neka till att han har en poäng.
Det är ju inte så att jag har något emot teven.
Bara det, att jag aldrig har tålamod att leta efter bra program. Jag har inte tålamod att bara sätta mig i soffan och se vad som finns. Finns alltid så många andra saker som jag hellre gör. Och de gånger jag faktiskt har försökt att se något på den spanska teven har det bara varit skvaller, spåtanter (finns i många kanaler, man ringer ett nummer och pratar direkt om sina problem med en spåtant), trista spanska eller latinamerikanska serier, eller dåligt dubbade, fåniga nordamerikanska serier.
(Kanske är det för att jag tittar för lite som jag inte kan vänja mig vid den spanska dubbningen? Jag avskyr den. Den där gråtmilda kvinnorösten, alltid densamma, grava mansröster, kvinnor som ska imitera barn eftersom barn inte får arbeta med dubbning, kan ni föreställa er det?)
Vi köpte en säsong Sjunde himlen som vi tittade på ihop. (Länken är till ett favoritavsnitt, det är verkligen roligt! Jag menar verkligen inte att man ska ta lätt på droger, men den som ser hela avsnittet kan nog hålla med om att det är lite... överdrivet. Jag tror inte att det är jag som blivit förspanskad i det här fallet.) Den råkade nämligen finnas med spansk textning så att Jesús fattar också. Jag tycker att serien är småkul och trevlig, Jesús tycker att den är väldigt rolig med allt nordamerikanskt, perfekta famljen och dess bekymmer. Det funkade. Men den är slut och nästa säsong finns inte md spansk textning.
Jesús började förhöra sig om ifall det går någon bra serie på teve nu, och blev rekommenderad Isabel Católica, om en intressant epok i Spaniens historia, när Spanien blev Spanien, och ett kristet land. Evigetsserie, med outömlig källa till intressant material.
Han började kolla förra veckan, jag var upptagen med något annat, men när jag skulle sätta mig var det en tortyrscen från inkvisitionen så jag gick därifrån med en gång och stannande i Fula Rummet med datorn istället. Jag tål inte tortyr.
Jag gav serien en chans till och kollade en liten stund i måndags, men... nä, jag fastnade inte.
Har blivit rekommenderad en dansk (?!) serie som ska gå på originalspråk (?????! I Spanien???), passade tiden, satte på teven... men nej, tydligen har de bytt dag för den serien. Lördagar 21.30. Sämsta tiden på veckan förmodligen.
Vi får se hur det går.
Har ni Spaniensvenskar några tips på bra teveserier som går i spansk teve nu?
Överallt par som ser teve-serier tillsammans.
Det låter så mysigt.
- Varför ser inte vi någon teve-serie tillsammans, frågade jag Jesús. Kan vi inte börja med det?
- Gärna. Det vore kul. Men problemet är ju att du aldrig vill se på teve.
Det går inte att neka till att han har en poäng.
Det är ju inte så att jag har något emot teven.
Bara det, att jag aldrig har tålamod att leta efter bra program. Jag har inte tålamod att bara sätta mig i soffan och se vad som finns. Finns alltid så många andra saker som jag hellre gör. Och de gånger jag faktiskt har försökt att se något på den spanska teven har det bara varit skvaller, spåtanter (finns i många kanaler, man ringer ett nummer och pratar direkt om sina problem med en spåtant), trista spanska eller latinamerikanska serier, eller dåligt dubbade, fåniga nordamerikanska serier.
(Kanske är det för att jag tittar för lite som jag inte kan vänja mig vid den spanska dubbningen? Jag avskyr den. Den där gråtmilda kvinnorösten, alltid densamma, grava mansröster, kvinnor som ska imitera barn eftersom barn inte får arbeta med dubbning, kan ni föreställa er det?)
Vi köpte en säsong Sjunde himlen som vi tittade på ihop. (Länken är till ett favoritavsnitt, det är verkligen roligt! Jag menar verkligen inte att man ska ta lätt på droger, men den som ser hela avsnittet kan nog hålla med om att det är lite... överdrivet. Jag tror inte att det är jag som blivit förspanskad i det här fallet.) Den råkade nämligen finnas med spansk textning så att Jesús fattar också. Jag tycker att serien är småkul och trevlig, Jesús tycker att den är väldigt rolig med allt nordamerikanskt, perfekta famljen och dess bekymmer. Det funkade. Men den är slut och nästa säsong finns inte md spansk textning.
Jesús började förhöra sig om ifall det går någon bra serie på teve nu, och blev rekommenderad Isabel Católica, om en intressant epok i Spaniens historia, när Spanien blev Spanien, och ett kristet land. Evigetsserie, med outömlig källa till intressant material.
Han började kolla förra veckan, jag var upptagen med något annat, men när jag skulle sätta mig var det en tortyrscen från inkvisitionen så jag gick därifrån med en gång och stannande i Fula Rummet med datorn istället. Jag tål inte tortyr.
Jag gav serien en chans till och kollade en liten stund i måndags, men... nä, jag fastnade inte.
Har blivit rekommenderad en dansk (?!) serie som ska gå på originalspråk (?????! I Spanien???), passade tiden, satte på teven... men nej, tydligen har de bytt dag för den serien. Lördagar 21.30. Sämsta tiden på veckan förmodligen.
Vi får se hur det går.
Har ni Spaniensvenskar några tips på bra teveserier som går i spansk teve nu?
tisdag 29 oktober 2013
Manolo Escobar
Manolo Escobar, en av Spaniens stora kändisar, avled förra veckan.
82 år blev han.
Escobar gav ut omkring 80 skivor och medverkade i en mängd filmer. Hans storhetstid var under diktaturen, vilket betyder att filmerna var av den sort som tilläts då; underhållande filmer, macho-filmer, sympatiska och okritiska filmer. Sådant som klarade sig undan censuren.
Alldeles i början av Jesús och min bekantskap köpte jag en skiva med Manolo Escobar. Jag ville ha en skiva med spansk julmusik, och då råkade det bli just den skivan, Manolo Escobars julskiva. Och jag var nöjd eftersom jag därmed hade klassikern Los peces en el río. (Skivan åker naturligtvis fram varje jul).
Jesús skrattade sig fördärvad åt mitt inköp.
- Ingen jag känner har en skiva med Manolo Escobar! Hohohoho! Inte ens mina föräldrar! Hahahaha!
Man får kanske vara infödd spanjor för att förstå det roliga.
Escobars mest kända låt är förmodligen Y viva España som nog många av er känner igen, det har gjorts svenska versioner av den också.
Låten är så känd, att Escobar själv har tröttnat på den och sagt: "Inte för allt guld i världen kommer jag att sjunga den låten igen!"
82 år blev han.
Escobar gav ut omkring 80 skivor och medverkade i en mängd filmer. Hans storhetstid var under diktaturen, vilket betyder att filmerna var av den sort som tilläts då; underhållande filmer, macho-filmer, sympatiska och okritiska filmer. Sådant som klarade sig undan censuren.
Alldeles i början av Jesús och min bekantskap köpte jag en skiva med Manolo Escobar. Jag ville ha en skiva med spansk julmusik, och då råkade det bli just den skivan, Manolo Escobars julskiva. Och jag var nöjd eftersom jag därmed hade klassikern Los peces en el río. (Skivan åker naturligtvis fram varje jul).
Jesús skrattade sig fördärvad åt mitt inköp.
- Ingen jag känner har en skiva med Manolo Escobar! Hohohoho! Inte ens mina föräldrar! Hahahaha!
Man får kanske vara infödd spanjor för att förstå det roliga.
Escobars mest kända låt är förmodligen Y viva España som nog många av er känner igen, det har gjorts svenska versioner av den också.
Låten är så känd, att Escobar själv har tröttnat på den och sagt: "Inte för allt guld i världen kommer jag att sjunga den låten igen!"
måndag 28 oktober 2013
Blir resa!
Vi gjorde det!
Vi slog till på de billiga biljetterna!
På natten den 6 december åker vi hemifrån vid 2-tiden, för att vara i Malaga tidigt på fredagsmorgonen.
Landar i Sverige på förmiddagen. Är i Sverige halva fredagen, lördagen, söndagen och åker tillbaka på måndagen.
Det ska bli så roligt!
Tack Spanien för knäppa långhelger!
(Ni vet väl att om en helgdag infaller på en söndag här, så tar man ut den lediga dagen på måndagen stället, för att inte gå miste om den. HÄR har jag tidigare skrivit om röda dagar.)
Och eftersom jag har en massa jul i huvudet så har jag kommit på en bra adventskalender till bloggen! Vänta och se, 1 december startar den!
Vi slog till på de billiga biljetterna!
På natten den 6 december åker vi hemifrån vid 2-tiden, för att vara i Malaga tidigt på fredagsmorgonen.
Landar i Sverige på förmiddagen. Är i Sverige halva fredagen, lördagen, söndagen och åker tillbaka på måndagen.
Det ska bli så roligt!
Tack Spanien för knäppa långhelger!
(Ni vet väl att om en helgdag infaller på en söndag här, så tar man ut den lediga dagen på måndagen stället, för att inte gå miste om den. HÄR har jag tidigare skrivit om röda dagar.)
Och eftersom jag har en massa jul i huvudet så har jag kommit på en bra adventskalender till bloggen! Vänta och se, 1 december startar den!
Söndag i Fuenteheridos
Fina, fina söndag!
En stor fördel med att bo i Sevilla är att ha så (relativt) nära till Aracena med alla traktens småbyar, berg och skogar.
Vi åkte tillbaka till Fuenteheridos, denna pärla och nyupptäckta favorit.
Jesús var lite stressad över att det var så mycket trafik på vägen, hälften av Sevillaborna var på väg ut ur staden, i samma riktning som vi.
- De kommer att ta svampen ifrån mig! Det här är en kapplöpning om vem som kommer först till svampen! sa han hetsigt.
När vi kom fram möttes vi av grillade kastanjer, doft av höst och ett livligt litet torg med samma minimarknad som förra gången: handgjorda olivkorgar, tomatmarmelad, dulce de membrillo (godsak av kvitten), äpplen, hasselnötter, kryddor och andra godsaker som såldes. Hela torget levde.
Uteserveringarna fylldes snabbt på, trots att klockan inte var mer än halv ett, och vi slog oss ner för att äta lunch, vi var redan hungriga.
Det blev en portion migas (översatt till svenska betyder det Smulor, det är smulat bröd som steks med olivolja, vitlök, salt, chorizo och fläsk), en grillad köttbit och iberico-köttbullar, halvportioner som vi delade på.
Supergott.
Jesús var rätt tyst, för han ville bara ut i skogen och plocka svamp innan den var utplockad.
Men han fick vänta lite till, för först måste vi köpa av de där goda äpplena i ett av stånden, och sedan vatten i Coviran-butiken, en särskilt rolig Coviran, med knallgul,torkad majs utanför, korgar, nätpåsar med valnötter och inne i butiken de största chorizokorvarna som jag sett, tjocka, knubbiga hängde de på en stång över disken. Så restande! Till jul kanske det kan bli en sådan?
Tanken var att gå hela vandringsleden till den mysiga grannbyn Galaroza, det är inte så långt, men vi var för långsamma så vi hann inte fram den här gången heller. Tredje gången faktiskt som vi försöker göra hela turen utan att lyckas.
Vi ägnade oss åt svampplockning istället.
Jesús i alla fall. Han har ögon för svamp. Fortfarande inga kantareller, men väl ett gäng blodriskor och en jättestor, thock svamp, som hemma visade sig vara bebodd av många.
Jag plockade mest kastanjer.
De flesta som åker till Aracena nu så här års verkar göra det för att plocka kastanjer. De stannar överallt längs vägarna och fyller stora påsar. Kastanjer finns i överflöd, ligger glänsande, bruna på marken, faller från träden med dova duns när de slår i marken.
Har ni tips om vad man kan göra med kastanjer? Något bra recept?
Vi såg madroños i träden, men de var inte riktigt mogna än, fortfarande gula.
Madroño förresten, betyder det verkligen smultronträd?
Och vi såg seglande gamar på himlen, och stora spindlar i buskarna på marken.
Lite skogsfynd.
Svampen ska ätas i en kycklinggryta i dag.
söndag 27 oktober 2013
Vintertid
Jaha, så ställer vi tillbaka klockorna i dag då.
I Spanien tals det en del om tid. Det sägs att Spanien har fel tid. Vi borde ha samma tid som England och Portugal, en timme mindre.
Och det var så tidigare, med anledning av det geografiska läget, men Franco bestämde 1942 att Spanien skulle ställa fram klockan en timme för att ha samma tid som Tyskland. Ni vet, under kriget.
Nu funderar man på att ställa tillbaka klockorna igen. Alltså, inte bara den timme som vi alla ställer tillbaka, utan ytterligare en.
HÄR är en intressant artikel i ämnet på spanska, och HÄR är ett tidigare inlägg om klockomställning.
I Spanien tals det en del om tid. Det sägs att Spanien har fel tid. Vi borde ha samma tid som England och Portugal, en timme mindre.
Och det var så tidigare, med anledning av det geografiska läget, men Franco bestämde 1942 att Spanien skulle ställa fram klockan en timme för att ha samma tid som Tyskland. Ni vet, under kriget.
Nu funderar man på att ställa tillbaka klockorna igen. Alltså, inte bara den timme som vi alla ställer tillbaka, utan ytterligare en.
HÄR är en intressant artikel i ämnet på spanska, och HÄR är ett tidigare inlägg om klockomställning.
Lördag i Sevilla
Riktigt kul lördag!
Sovmorgon, städning, smulpajsbakande på förmiddagen.
Åkte till Jesús föräldrar för att äta lunch med dem.
Medan de sov siesta gick jag ut (alltså, jag vänjer mig inte vid siestasovandet, jag tycker att värdefull tid rinner bort) för att köpa vaniljglass till pajen. Mataffären där vi bor hade inte lösglass i paket, bara pinnar.
Den stora mataffären där Jesús föräldrar bor hade också bara pinnar. Jesús hade gett upp efter första mataffären, men inte jag. Jag skulle ha vaniljglass! Och det är inte lätt att hitta ett öppet ställe under siestatiden, trots att Sevilla är en storstad. Men efter drygt en timme var jag tillbaka med vad jag behövde.
Pajen gjorde succé.
Tänk att spanjorer inte har sådana godsaker som smulpaj.
Vi gick på stan lite, inhandlade varm vintertröja (gud vad sådana behövs under vintern här!) och gick sen på bio. Äntligen såg vi El médico alemán som jag varit sugen på länge.
Väldigt, väldigt bra film. Så bra att jag tänkte tio minuter in i filmen var tvungen att säga det högt. För det är ju frågan om tur också, att hamna på så bra filmer.
Filmen (På svenska: Den tyske läkaren) handlar om en argentinsk familj bosatt i en avlägsen del av Patagonien. De öppnar hotell och förste gästen blir en tysk läkare. Denne tyske lärkare är mycket intresserad av familjen, men det dröjer innan de förstår varför, och vem han egentligen är: nazisten Josef Mengele som flytt från Tyskland och lever ständigt på flykt i Sydamerika, där han fortsätter sina förfärliga experiment på människor...
Se filmen om ni har möjlighet!
Efter bion gick vi och åt på Macuro. Älskar stället, men där kan man bara äta om man inte är särskilt hungrig. Det är väldigt dyrt.
För Jesús är menyer skrivna på griffeltavlor samt fyrkantiga tallrikar så stora varningstecken vid restaurangbesök att han aldrig går in på ett sådant ställe. En liten, liten matbit i mitten på den fyrkantiga tallriken, vackert upplagt, väldigt gott, men väldigt lite för en väldigt stor peng.
Macuro är ett sådant ställe.
Inte mitt fel att han valde det dyraste på menyn, men till och med jag trodde att det skulle vara en hel portion för det priset. Inte en fem centimeter stor köttbit och en liten potatis bredvid.
Den lilla köttbiten var visst otroligt god. Jag smakade inte eftersom J gillar rött kött, och det här var så rött i mitten att han själv var tvungen att vända på det när han skar så att det hela tiden var en stekt kant upp, för att inte se hur blodet klämdes ut.
Jag tog en wok med couscous, och vi delade på en bit underbar citron- och marängtårta till efterrätt.
Älskar stället.
(HÄR och HÄR har jag tidigare skrivit om Macuro.)
fredag 25 oktober 2013
Fredagstankar
Hu! En helt galet stressig vecka har det varit!
Skönt att den snart är över!
Saker som jag har i huvudet just nu:
Vad funderar ni på i dag?
Skönt att den snart är över!
Saker som jag har i huvudet just nu:
- Den läskiga drömmen i vilken jag var på Liseberg och åkte något mellanting av berg-och-dalbana och Uppskjutet, där man på Uppskjutet sköts rakt upp i luften utan att vara fastspänd.
- Varför Jesús började frosta ur frysen klockan halv tio på kvällen. Förklaring: han har aldrig frostat ur en frys tidigare.
- Mobergs Utvandrarböcker. De är fantastiska.
- Ett intressant jobbmöte.
- Om jag ska slå till på de där billiga biljetterna till Sverige. Här i Spanien är det långhelg 6-9 december, och just då finns det riktigt billiga biljetter.
- Allt som har med ovanstående punkt att göra. Till exempel vilken slags mat jag kan köpa med mig till Spanien att ha på vårt lilla privata julbord.
- Om jag ska beställa en julklappslåda med tv-serier och böcker till mig själv. Nä, det tänker jag egentligen inte på, utan vad som ska ligga i den. Oerhört roande.
- Vad jag ska hitta på för mat att ta med till kvällens födelsedagskalas.
- När jag ska hinna skriva ETA-inlägget och inlägget om fattigdomen i Spanien.
- Att jag for första gången i går kväll såg på vår säng och tänkte, att den är rätt liten egentligen. Aven om jag hela tiden har tyckt (och tycker) att en 1,35-säng (spanskt mått) är precis lagom för två som gillar att sova nära.
Vad funderar ni på i dag?
torsdag 24 oktober 2013
Drömmen om ödetomten
När vi flyttade hit för ett år sedan fann vi att vi hade en stor ödetomt på andra sidan vägen.
Den är jättestor.
Enorm.
Och öde.
Ett stängsel är uppsatt runt tomten, på det hänger reklamskyltar.
Ännu ett tecken på krisen. Ännu ett planerat bygge där pengarna har tagit slut.
Det går en gångväg genom grustomten från vår väg till motsatta sidan, och där brukade jag gå för att komma till koperingsaffären (men nu har jag bytt). Hela vintern och våren regnade det, jag gick och halkade i leran på grustomten.
Sedan kom våren och det började blomma som bara sjutton. Tvåmetersblomster sprängde upp ur marken, vackra var de, prästkrageliknande.
Vid det ensamma trädet tände romer eldar och vilade eller förvarade saker som de hade hämtat i soporna (här slänger man allting, möbler och prylar, ingen second hand alls, men framför allt romer samlar användbara saker för att sälja vidare, exempelvis på en stor marknad som hålls i utkanten av staden).
Plötsligt en dag var alla blommor borta.
Det körde traktorer, grävskopor, fraktades sten och rör.
Vad skulle hända? Skulle det byggas något nu?
Jag började fantisera om vad det skulle bli på den stora grusplanen. Vad skulle jag helst av allt önska på den platsen, vad skulle kunna liva upp vårt fula, trista område?
En bassäng naturligtvis! En utebassäng!
Gud vad skönt det vore under de heta sommarmånaderna. Sevilla ligger ju inte vid havet, floden badar man inte i (förbjudet), och det finns bara ett fåtal utomhusbassänger i ytterkanten av Spaniens fjärde (eller är det femte nu?) största stad. Låter otroligt i en sådan stor stad i södra Spanien, men det är sant. Det fanns bassänger här tidigare, men de har grävts bort till förmån för nya bostäder och affärer. Kapitalismen som vanligt. Utomhusbassänger är inte så lönande.
Åh, vad jag fantiserade om en bassäng, det var just i början av den heta sommaren och varenda dag hörde jag plaskande och skratt från grannhuset, som har bassäng. Kanske kunde det finnas en inomhusbassäng också, där jag kunde simma resten av året. Vad roligt det vore!
Jag visste så klart att det inte var planerat någon bassäng. Förmodligen skulle det bli en ny mataffär eller annat handelshus. Ett trist köpcentrum kanske.
Nåväl, grävskoporna försvann.
Sedan en och en halv månad ligger tomten öde igen.
Det blir nog inget än på några år...
 |
| Jo, vi bor i ett av husen där på andra sidan... |
onsdag 23 oktober 2013
Spanjorers förhållande till katter
Något som jag har märkt i Spanien är en stor rädsla för katter.
Aldrig har jag träffat på så många katträdda som här, och aldrig har jag hört så dåligt rykte om katter som här.
Det är rätt ovanligt att ha katt också. De allra flesta har hund.
Jag som inte är någon hundmänniska fattar inte varför. Det är ju så mycket jobb med en hund?
På landsbygden har ALLA hund. Vakthundar i mängder, hundar som skäller och visar käft när någon kommer i närheten av ägarens egendom.
Men i stan?
Vad det nu beror på så är väl den här kattbristen förklaringen till mångas katträdsla. De tror att de ska bli bitna och rivna. Bara så där.
Katträdda bekanta har varit skeptiska mot Pipen i början. Men ju fler gånger de träffat honom, desto mer försvinner katträdslan. Efter ett tag börjar de klappa honom, prata med honom och till och med tycka mycket om honom. Det har fungerat på alla katträdda, tror jag. Till och med den mest rädda av dem alla; Jesús mamma, som aldrig glömmer när hon var liten och en släkting blev sjuk och dog, efter att ha blivit riven och biten av en katt.
Aldrig har jag träffat på så många katträdda som här, och aldrig har jag hört så dåligt rykte om katter som här.
Det är rätt ovanligt att ha katt också. De allra flesta har hund.
Jag som inte är någon hundmänniska fattar inte varför. Det är ju så mycket jobb med en hund?
På landsbygden har ALLA hund. Vakthundar i mängder, hundar som skäller och visar käft när någon kommer i närheten av ägarens egendom.
Men i stan?
Vad det nu beror på så är väl den här kattbristen förklaringen till mångas katträdsla. De tror att de ska bli bitna och rivna. Bara så där.
Katträdda bekanta har varit skeptiska mot Pipen i början. Men ju fler gånger de träffat honom, desto mer försvinner katträdslan. Efter ett tag börjar de klappa honom, prata med honom och till och med tycka mycket om honom. Det har fungerat på alla katträdda, tror jag. Till och med den mest rädda av dem alla; Jesús mamma, som aldrig glömmer när hon var liten och en släkting blev sjuk och dog, efter att ha blivit riven och biten av en katt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)