På vårdcentralen blev mamman sjuk istället

Svärfar fyllde år i dag.
Han säger att han inte firar födelsedagar, men just den här födelsedagen har han påmint oss om, så vi bestämde oss för att åka till Sevilla på den lediga tisdagseftermiddagen och äta räkor och tapas med svärfar, och med så många som möjligt från den lilla familjen.
Men det blev inget, för Disa blev sjuk.
Samma dag hade hon faktiskt en läkartid, så det passade ju bra, men väl på vårdcentralen var det inte henne det handlade om, utan mig.
Jag vet inte vad som hände. Har haft lågt blodtryck ett tag, har det ibland, och nu innan vi skulle iväg mådde jag lite illa, och rätt som det var där hos Disas doktor sjönk blodtrycket så mycket att jag fick hasa ner och lägga mig på golvet. Där låg Disa på britsen och blev undersökt, och jag på golvet. Jag tänkte på fotografen Roger Turessons bild med ett sjukt barn på en brits och en mamma som håller på att svimma på golvet bredvid, med sin hand i barnets.
Barnläkaren ringde in tre sköterskor i rummet samt min egen läkare, det togs blodtryck och blodprov och jag låg där jag låg, eftersom jag mådde så illa varje gång jag satte mig upp.
Till slut kördes jag iväg i rullstol till akutmottagningen, en färd som var längre än jag klarade sitta upprätt,  där en ekg-mätarefanns och hjärtat kollades och blodtrycket igen. Allt var bra så klart, förutom blodtrycket då, men det tog lång tid innan jag blev bättre, och Jesús fick komma och köra hem oss.
Sedan sov vi alla fyra (Pipen också) en tre timmar lång siesta i stora sängen och efter det hängde en enorm trötthet och huvudvärk kvar.
Jättekonstigt.
I morgon behöver det vara bra det här, för Disa har fortfarande feber och får vara hemma en dag till. Och jag med henne.